Nyårsafton...

2009-12-31 @ 14:36:46
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Det är dags att se tillbaka på ännu ett år, det har inte varit något av mina ljusaste år. Våren präglades av bekymmer på arbetet, sommaren av privataproblem i familjen, hösten av sjukdomar och det avslutades ned ett trist besked på arbetet. Men vad vill jag minnas från år 2009?

Torsdagen den fjärde juni -det var en riktigt kall sommardag på Stockholms stadion. Men trots det blev det en fantastisk konsert med Bruce Springsteen.

Öppet spår var en fantasisk vinterdag. Tyvärr gick bindningen sönder i Oxberg. Nu ser det ut som jag får vänta ett år till på revanschen. Men vi får se!

Påskveckan i Hamra...

Bröllopet i New york city - min syssling gifte sig mitt på Manhattan. Det var kul att uppleva! 

En fantastisk biltur till Geiranger från Hamra. Kolla här:

"Biltur i Norge 17 juni 2009 - en av årets verkliga höjdpunkter!

Två veckors semester går alldeles för snabbt. Första veckan var jag i New Jersey. Jag hade lyckan att få närvara på ett riktigt New York-bröllop. Kyrkan låg ett kvarter från Trumps Tower och festlokalen låg ett kvarter från Central park. Det var en underbar sommardag - annars regnade det fyra dagar av sex , hmmm.

Jag kom hem förra fredagen och i lördags tog jag bilen upp till Hamrafjället med en kompis. Det tycks om jag tog med mig vädret från USA. För jag har följts av regn och till och med snö. Ändå tycker jag att jag hade lite tur med vädret. I början på veckan kollade vi in väderleksrapporterna och den dag som lämpade sig mest för en biltur i Norge verkade vara Onsdagen.

Efter några sköna dagar i lägenheten med vandringar, god mat, joggingturer och tv-tittande så satte vi väckarklockan på sex. Vi åt en rejäl frukost, gjorde ordning matsäcken och satt i bilen fem i sju. Målet för dagens äventyr var trollstigen, Geirangerfjorden och Örnevägen. Från Hamra tog vi riksväg 84 mot Röros. Där tog RV 30 mot Tynset, där vi tog RV 29 mot Folldal och Hjerkinn. Här var utsikten mot Rondande-fjällen verkligen vacker. 

Vid Hjerkinn tog vi E6 mot Dombås där vi stannade för lite växling och proviantering. Det är dyrt i Norge...
Vi upptäckte också att om det tar en timme att köra en sträcka i Sverige så tar det dubbelt så lång tid i vårt grannland. Antingen så är det 60 eller 80, antingen är det rakt uppför eller rakt nerför. I Dombås valde vi E136 mot Åndalsnes och Ålesund. I början slingrade sig vägen i en vacker dal. Ju närmare Åndalsnes vi kommer desto vildare natur.
    
Visst hade vi tur med vädret denna dag. Cirka en mil innan Åndalsnes tog vi av mot Geiranger, Volldal och Trollstigen.
Strax innan passerade vi Trollveggen

Jag tog ingen bra bild på Trollveggen, det här vattenfallet fastnade i stället. Efter 6-7 km så verkade vägen ta slut i ett brant stup och i ett vattenfall. Jag tror att både jag och kompisen undrade vart tar vegen vägen??


Vy över Trollstigen!!

Det sägs att i Norge äter man inte lunch utan man äter medtagen matsäck. Vi tog seden dit vi kom och oj så gott det smakade. Blåbärssoppa, thékakor med skinka, nektariner, chokladfingrar och en mun kaffe.

Här är vårt lunchställe!! Visst är det fantastiskt mycket snö kvar. Sedan fortsatte vi turen mot Geranger längs trollstigen ner till Volldal. Där väntade en kort färjetur till Eidsvoll.

Från Eidsvoll till Geiranger är det cirka 26 km. Det är 26 vackra km. En slingrande väg genom ett sagovackert landskap. Nere vid fjordarna är det ett helt annat klimat än uppe på fjället. Det känns som om man besöker flera årstider på ett par timmar. När vi kom fram till turistskylten - "Her begynner Örnevegen!  - så skymtade vi Fjorden långt nedanför oss. Kryssningsfartyget såg ut som en liten leksaksbåt. Utsikten från örnesvingen tog andan av mig.


Nere vid Geiranger parkerade vi bilen. Nu var klockan kring 15:15 och vi hade åkt knappa 42 mil från Hamra. På kartan såg det ut att vara hälften så långt... 

M/S Geirangerfjord gör turer på fjorden.

Vi hade tur och hann med dagens sista tur.  Här är några bilder från båtturen. Vackert eller hur??

En blid som fångar mycket av vad Norge är för mig!



Vattenfallet - De Sju Systrarna - de är vackrast i maj.


En bondgård - som faktiskt odlade både tomater och aprikoser...Nu är den i träda.

När vi kom i land igen efter en fantastisk båttur med fantastiska naturupplevelser och en hel del fotograferande så satte vi oss i bilen för att börja hemfärden. Klockan hade hunnit bli tjugo i sju på kvällen. Det är lite otroligt, men solen gick i moln i samma sekund som vi satte oss i bilen. Sedan började vi klättringen upp mot  Dalsnibba - det är RV 63. Ännu en fantastisk serpentinväg och utsikten från denna väg är likamagnifik - men vi var lite mätta och trötta eller var det att solen som gjorde utsikten lite mindre vacker? Här är i alla fall utsikten ner mot Fjorden från andra hållet.


Färden hemåt gick via Grotli, Lom till Otta. Bland annat åkte vi förbi den här sjön!

Vid Otta tog vi norrut mot Dombås och Trondheim. Cirka en mil innan Dombås stannade vi på ett lastbilsställe och käkade en riktigt god men dyr hamburgare. Sedan tog vi samma väg hem - Hjerkinn - Folldal-Alvdal- Tynser- Röros och Hamra. Klockan kvart i ett tog jag den är bilden och 5 över ett var vi hemma i Hamra igen. Då hade vi åkt hela åttiofem mil!!  Men vilken dag! Det är fördelen med ljusa sommarnätter, man kan åka bil dygnet runt haha. 

Karta över vårt äventyr!!

Geranger är verkligen ett paradis på jorden. Helt säkert är att jag kommer åka tillbaka dit och ag skulle vilja hyra en stuga där och tilbringa en vecka i denna magiska norska fjord-  och fjällvärld. Gärna i Maj/juni. TACK A - för trevligt sällskap!!!
Geiranger just nu:

To be continued:)

Nyårsafton 2009

2009-12-31 @ 11:48:27
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Det känns lite konstigt idag.
För första gången sedan 1999 är jag inte i Hamra på nyårsafton. Det är förkylningen som tvingar mig att skjuta upp resan, ska i alla fall försöka åka imorgon! Så jag kommer fira nyåret i min lägenhet. Det kommer säkert bli kul det också. För blir det klart väder så kommer jag ha fantastisk utsikt över fyrverkerierna över Stockholm och Ulvsundasjön.

Det är också intressant att notera att Stockholm är nästa lika vackert vinterfärgat av vinterfrost som Hamra brukar vara...Håll tummarna för klart väder över Stockholm!!

Några bilder från gångna veckan.



PS. Vart är världen på väg? Jag tänker förstås på galningen som skjutit vilt i ett köpcentrum i Espoo. Stackars Finland! DS

00-talet...på knappa fyra minuter:)

2009-12-31 @ 00:50:49
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Tack Rapport!

Sämre sätt att avsluta kvällen på...

2009-12-30 @ 23:54:17
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

.. kan jag tänka migän att titta på SVT2 och livekonserten från Madison Square Garden. Rockn hall of fame firar 25 år! Här är ett smakprov.

Missa inte den!! Det är en fantastisk kväll!!

Komiskt eller hur?

2009-12-30 @ 19:37:18
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Som sagt jag är oerhört förkyld, och borde egentligen vara hemma, nedbäddad i sängen. Men arbetet tillåter inte riktigt det. För att kunna koppla av på semestern kände jag mig tvingad att åka in en stund och titta till skrivbordet.

Trots att jag bara bor 3 km från jobbet så tog jag bilen. Det kan vara bra att se att den fungerar inför resan på fredag, tänkte jag. Jag öppnade dörren, satte mig i framsätet och satte i tändningsnyckeln. Motorn gick igång som en klocka.Härligt tänkte jag. Jag lade i växlen neutralt läge, drog i handbromsen och satte värmen på max. Sedan gick jag ur bilen och slog igen dörren. Då sade det K-L-I-C-K och centralåset gick på igen. Så där stod jag med bilen igång utan att kunna komma in i bilen igen. Jaha tänkte jag, vad gör jag nu? Reservnyckeln låg hos mina föräldrar och dit är det två och en halv mil och ingen var hemma där. Och vågade jag lämna bilen igång? Det skulle trots allt ta två timmar att hämta dem. Jag ringde en bärgare. Han kom efter tjugo minuter och det tog honom 3 minuter att öppna dörren. Vips var jag 1200 kronor fattigare. Ja, just nu verkar jag råka ut för allting! Komiskt är det i alla fall nu. Jag sade till bärgaren att det här var väl en ny variant för dig? Nähä då svarade han. Många råkar ut för detta. Och golfen är en av de vanligaste. Jaha där ser man!!

Men nu har jag i alla fall tio dagars semester!!       

New York just nu:

2009-12-30 @ 12:42:23
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Onsdag 30 december

2009-12-30 @ 11:41:54
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Som sagt det här årets avslutas med en envis förkylning. Näsan är dötäppt, har lätt huvudvärk och lite feber. Det är så trist, för jag hade tänkt att åka till fjällen imorgon. Men jag känner att det orkar jag inte. Kommer istället tilbringa nyåraftons dagen med att packa. Ska försöka åka på Fredag istället. Jag har ledigt hela nästa vecka. Så jag missar bara en skiddag. Det är iskallt däruppe, men så vackert - kolla här:

Just nu kurerar jag mig liggande på soffan, läsande den här:

Mankell är otroligt duktig på att skilda Wallanders personlighet och hur det är att bli äldre. Kluvenheten, alla tankarna och den djupa stoltheten för sin dotter. Jag gillar den här boken!! Men jag tycker inte att Krister Henriksson personlighet passar att spela Wallander. Det känns fel!

Take care

Ett av 00-talets hemskaste ögonblick

2009-12-29 @ 21:38:58
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

President Bush får veta att New York och WTC utsatts för en terrorattack:
2001-09-11

Det är ett 00-talets häftigaste ögonblick:

2009-12-29 @ 20:45:56
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

En riktig skithöst är snart över...

2009-12-29 @ 18:00:12
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Ett riktigt skitår är snart över...

För fjärde gången i höst har jag blivit sjuk. Nu är jag dunder förkyld! Så trist. Men som sagt hela den här hösten har varit seg. Ska jag vara riktigt ärlig så har hela året varit segt. Tufft på arbetet och många sjukdomar. Årets höjdpunkter har varit två resor till New York. Tack L,K, E, H och lilla K för att ni lyser upp mitt liv! Och tack till Bruce Springsteen för två fantastiska konserter. Nästa år hoppas jag få se John mellencamp live. 


As you brush your shoes and stand before your mirror
And you comb your hair and grab your coat and hat
And you walk the streets trying to remember
All those wild nights breeze through your mind

And everything looks so complete
When you're walking out on the street
And the wind catches your feet
And sends you flying, crying
Oooh, oo-ooh wee the wild night is calling

All the girls walk by dressed up for each other
And the boys do the boogie woogie on the corner of the street
And the people passing by just stare with the wild wonder
And the inside jukebox roars just like thunder

And everything looks so complete
When you're walking out on the street
And the wind catches your feet
And sends you flying, crying
Oooh, oo-ooh wee
The wild night is calling

The wild night is calling
Come on out and dance
Come on out and make romance
Come on out and dance
Come on out and make romance

And everything looks so complete
When you're walking out on the street
And the wind catches your feet
And sends you flying, crying
Oooh, oo-ooh wee the wild night is calling

Idag säger jag grattis LÅ

2009-12-29 @ 11:07:38
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

... och visst är vår kronprinssessa Victoria vacker i utsläppt hår;-)

Mitt 00-tal

2009-12-27 @ 14:01:57
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

God Fortsättning!!

År 2000 var jag 37 år. Jag hade precis fått min första tjänst som privatrådgivare. Jag bodde i Sollentuna. Snart gör bi bokslut över 00-talet.

Hur var mitt 00-tal? Här är några höjdpunkter
.

* 00-talets privata smultronställe - lägenheten i Hamra. Där har jag tillbringat många underbara veckor under 00-talet, både på sommaren och på vintern.

* 00-talets privata affär - köpet av lägenheten i Kristineberg år 2005.

* 00-talets bröllop -  När min bror gifte sig med sin K den 24 augusti 2001. 

* 00-talets tjejer - Mina brorsdöttrar, E född år 2003, H född år 2006 och lilla k född 2008.

* 00-talets bergstopp - Storvigeln som jag bestigit två gånger.

* 00-talets privata prestation - Vasaloppets öppna spår 4 gånger, Stockholm marathon 1 gång och New York Marathon en gång.

* 00-talets privata favoritstad - New York City. Som blivit som min andra hemstad.

* 00-talets största glädje framför TV:n - Tre Kronors OS-Guld år 2006. 

* 00-talets yrkesmässiga - att jag lyckades licensiera mig som privatrådgivare.

* 00-talets vackraste geografiska plats som jag varit på: Geirangerfjorden i Norge.

* 00-talets bok - Stieg Larssons Millenium-trilogi.

* 00-talets favoritartist - Bruce Springsteen.

* 00-talets bästa konsert - Gyllene Tider på Ullevi den sjunde augusti år 2004.

* 00-talets konserter värda att nämna - Ulf Lundell i Västeråshallen år 2002, Lars Winnerbäck på Cirkus, Bruce Springsteen på Stade Du France år 2003, Times Union center i Albany år 2007 samt nyligen på Giants Stadium år 2009.

* 00-talets bästa konsert DVD - Ulf Lundell på Hovet - Club Zebra.

* 00-talets blogg - min egen så klart;-)   

En vecka kvar...

2009-12-23 @ 12:12:50
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


En riktigt god jul!!!

God Jul!!

2009-12-23 @ 07:57:06
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Samma vy i somras...

Som sagt en riktigt God Jul!!

Bara en vecka kvar...

2009-12-22 @ 13:22:30
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Stockholm just nu:

2009-12-22 @ 09:24:04
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


En riktigt bra låt:

2009-12-22 @ 00:11:29
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Juligen...

2009-12-20 @ 20:41:52
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Nu är det jul igen, i både slott och koja
Över hela landet drar en kollektiv noja
Det pyntas, sjungs och skickas fåniga kort
Å, jesus se nu vad du har gjort
För om du inte blivit född hade vi sluppit en högtid
Med, tomtar, lutfisk å falleglögg(?)
Vid nån risig gran
Och som ackompanjemang
Får man överdoser utav bjällerklang
Och när dom återigen rullar Kalle Ankas spratt
Till mer gråt än skratt
Ja då vet man att:

Chorus x2:

Nu är det juligen,
Ju-bu-di juligen

Man menar ju att julen den är till för dom små
Men jag minns när jag var liten, det var en mardröm redan då
Vid fem hade dom väckt en
Och vid tolv kom hela släkten
Min morfar och min faster och hennes man med andedräkten
Dom tvinga en till dans
Och massa annat trams
Sen gräla dom om vikten av att:
Hålla sams
Jag hade önskat mig deg
Å kanske lite lego
Men trots allts smussel
Fick jag bara några pussel

Visst e julen hell
Men jag står ändå leende
Och skrattar och bryter
Och sinnesjukt beteende
För här finns inte plats för nån variation
Trots att tomten och oss andra borde gå i pension

Alltid samma terror år efter år
Och ens enda tröst är att ta sig en tår.
Så man tar snaps efter snaps
Och man rumlar hem
När man e packad som männ’skor
Den 23 december
Så när man griper om dasset som en chaffsig ratt
Å suckar matt
Ja då vet man att

Chorus:

Nu är det juligen.
Ju-bu-di juligen.
Nu är det juligen.
Ju-ju ju-bu-di juligen.

Toj go’ vän

Räven raskar över risen.
Ju-bu-di nu är det jul igen,
Å nu är det jul igen.
Hopp-falle-ralla,
Hopp-falle-ralla,
Hopp-falle-ralla,
La-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la.

Åååh, när grannen står och ylar som en skållad katt
Nåt om Stilla natt
Ja då vet man att:

Refr. 4x
Nu är det juligen
Ju-ju ju-bu-di juligen.

Nu är det jul igen.
Nuuuu eee deet juuuuuuuuuuul!


Mer jul

Jag är en lugn person
med takt och ton
måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still
och det ska mycket till
innan jag blir exalterad.
Men jag har en last
som håller mig fast
i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut
och snön ligger djup
och slädarnas medar slinter.

Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar,
glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar,
vill jag ha mer.

En show glöms bort
om den bara visar opp
effekter som man knappast anar.
Så ge mig trettio grader kallt,
tomtar överallt
och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus,
tusentals ljus,
kulörta kulor i drivor,
bjällerklang 
som ackompangemang,
på alla julens skivor.

Jag vill ha mer jul ...

Ge mig en svårknäckt nöt,
sötare gröt,
djupare dopp i grytan,
glittrigare glim
och grötigare rim
och mer Arne Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck,
segare knäck,
fetare fläsk från grisen,
krimsigare krams,
längre långdans
och raskare räv på isen.

Jag vill ha mer jul ...

Jag vill ha mer, mer.
Ge mig mer, mer.
Jag vill ha mer, mer.
Ge mig mer, mer.

Till E, H och K - god jul!!

2009-12-20 @ 20:02:57
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

New York City 2009-12-19

2009-12-20 @ 18:52:43
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

En julsöndag i Rotebro:

2009-12-20 @ 17:32:33
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Skeppsbron just nu

2009-12-20 @ 15:03:29
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)



Och Globen

Visby:)

Fjärde Advent - snart

2009-12-20 @ 13:50:12
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

jul... Och jag börjar inse att jag ska fira jul utan mina tre underbara brorsdöttrar, E, H och charmtrollet K. Det känns så  där. Jag saknar er!

Idag har jag åkt skidor för första gången. Det blev sex sju kilometer på Bisslinge golfbana. Det har säkert kommit 3-4 dm snö... Det var underbart - även om det snöade. Nu ska jag baka lussekatter!

Visby

Karlskrona

Kristineberg just nu:

2009-12-19 @ 23:40:51
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


God natt

Till er alla:

2009-12-19 @ 19:22:20
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Dagens skratt:

2009-12-19 @ 17:52:34
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Lars Winnerbäck på Hovet inte med Hovet...

2009-12-19 @ 13:31:56
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Om du lämnade mig nu

Walles just nu

2009-12-19 @ 12:59:14
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Kolla läget i Sverige just nu:

Nittonde december i Kristineberg

2009-12-19 @ 10:14:35
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

TGIF...

2009-12-18 @ 21:20:56
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Sitter och dricker ett glas vin och filosoferar kring livet. Det är i alla fall inte rättvist, när någon ligger så tycks det vara fritt fram att slå och trycka ner honom ännu mer. Idag trodde jag att jag skulle få stöd från ett visst håll, men det fick jag inte. Snarare tvärtom! Så ikväll känns det oerhört ensamt och som om ingen alls stödjer mig...Ni som trots allt gör det behöver inte känna er träffade.

Någon klokt har sagt att livet är som golfbollens. Det består av en jävla massa hårda slag och plötsligt så ligger man där i ett hål. Fördelen för golfbollen är att oftast plockar någon upp en ur hålet...Frågan är vem som plockar upp mig?

Sov gott!!

Stockholm i natt- och vinterskrud

2009-12-17 @ 22:39:04
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


New York just nu

2009-12-17 @ 13:00:36
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Mera julstämning!!

2009-12-16 @ 21:37:47
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Onsdag - det är snöstorm

2009-12-16 @ 20:18:48
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

...ute och meterologerna spår en vit jul. Det vore fantastiskt. Tänk om det skulle bli så kallt så att Vänern lägger sig! Vore underbart att få pröva långfärdsskridskorna. Idag är jag på bättre humör. Mycket tack vare en trevlig kund. Hon får mig alltid på gott humör! Det bästa med mitt arbete är att hjälpa och lära känna alla trevliga kunder. Jag lär mig mycket av kunderna! Idag hade jag två väldigt kunniga kunder. Känns som en förmån att få hjälpa dem och höra hur de resonerar!

Efter arbetet idag stack jag ner till SATS för ett träningspass. Så skönt. Nu ska jag stryka en skjorta, känns det igen? Men först lite julstämning!

Tisdagkväll - jag är dödtrött och känner

2009-12-15 @ 23:00:30
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

..mig totalt mörbultad mentalt.

Varför orkar jag inte gå in på - men tyvärr känns det lite som vuxen-mobbing. Nu har jag bestämt mig, jag måste ta tag i mitt liv efter jul. Jag ska bli tuffare. Det är slut med mesproppen LJ. Jag ska tuffa till mig och ta ansvar. I den här världen tänker alla bara på sig själva - att vara snäll och schysst kommer man ingen vart med. Jag har litat på människor omkring mig och upptäckt att jag tyvärr inte kan det. Det är en tuff vetskap att få. Det gör mig ledsen, riktigt ledsen. En sak som också gör mig ledsen är att jag dessutom avreagerat och varit elak mot närstående som också har det tufft. Och jag har varit väldigt elak. Det har jag dåligt samvete för. Istället för att rikta min besvikelse på dem som faktiskt sårat mig har jag sårat människor som faktiskt ställt upp för mig! Var det smart? Hjälper det mig?

Mera om 1973

Ishockeyspelarern Peter Forsberg föddes. Jan Mårtensson släppte sin deckare Helgeandsmordet och han släpper faktiskt fortfarande deckare. Förra året kom Palatsmordet. Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta låg på Sveriges bokdiskar. Patrick White fick Nobels litteraturpris. Ingemar Bergmans Viskningar och rop hade premiär. Jag tillbringade sommaren vid Vänern. Det är ett av mitt livs lyckligaste ögonblick, mina barndomssomrar vid Vänern. Jag är lyckligt lottad som fått uppleva sommaren i Otterbäcken, på Fågelön och ibland på Boholmen. Ibalnd kan jag fortfarande längta efter stenarna och vågorna på Fågelön. Där kände jag mig hemma. 1973 på sommaren var jag också i Danmark - på Legoland!

Cher hade en stor hit med Half Breed

Gilbert O'Sullivan med Get Down

God Natt!!

Stackars, Stackars Elin...

2009-12-15 @ 20:39:34
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Jag minns att jag upprördes över hur Paparazi-journalisterna behandlade prinsessan Diana. De jagade nästan bokstavligen in henne i döden. Vad hade hon gjort för att bli så jagad? Först gift sig med en prins och sedan skilt sig från denne prins. Sedan reste hon meden ny man till Paris. Där jagades hennes bil av blodiglarna. Usch.

Ändå var det bara en bris jämfört med den storm som Elin Nordegren lever i just nu. Idag åt hon lunch tillsammans med en livvakt och sina barn. De är på väg till bilen när en EN äcklig journalist skriker frågor i stil med

- Hur är det ditt äktenskap med Tiger?
- Vad vill du säga till hans fjorton älskarinnor.
- vad vill du säga till Tiger?

Allt inför och i öronen på två små barn. Då kommer en annan äcklig kvinna på. Varför inte fråga något snällt istället??

- Hur orkar du med detta?

Jag säger bara - fy fan. De journalister som beter sig på det sättet borde kunna straffas. Jag tänkte när jag såg det - Hur är det att leva mitt i allt detta?? Att Försöka uppfostra två små barn i allt detta? Vad är det för värld vi håller på att skapa?

Och hur kommer det bli första gången Tiger kommer ut i offentligheten? Det verkar som om Tiger och Elin är 2000-talets kungligheter. Lite av 2000-talets Prins Charles och Prinsessan Diana. Vad kan vi göra för att stoppa den här hemska utvecklingen?   

En underbar kväll på Hovet.

2009-12-14 @ 23:28:28
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

För första gången spelade Winnerbäck på Hovet och inte med Hovet! Vilken kväll!

Mer om år 1973

2009-12-13 @ 13:28:56
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

I USA var Richard Nixon president och Sveriges statsminister hette Olof Palme. Frankrikes president svarade till namnet Georges Pompidou och premiärminister i England var Edward Heath. Vasaloppet vanns av Paulo Siitonen. Stockholm open vanns av amerikanen Tom Gorman som slog Björn Borg i finalen. Svenska mästare i fotboll och Ishockey blev Åtvidabergs FF och Leksands IF. Bandyfinalen avgjordes på Söderstadion - Västerås vann! Wimbledon vanns av tjecken Jan Kodés. NHL Stanley cup vanns av Montreal Canadians. Engelska ligan vanns av Leeds United.


På bio visades:

Sverige fick sin första USA-etta: 

I can't stop this feeling
Deep inside of me
Girl, you just don't realise
What you do to me

When you hold me
In your arms so tight
You let me know
Everything's all right

I, I'm hooked on a feeling
I'm high on believing
That you're in love with me

Lips as sweet as candy
It's taste is on my mind
Girl you've got me thirsty
For another cup of wine

Got a bug from you, Girl
But I don't need no cure
I'll just stay a victim
If I can for sure

All the good love
When we're all alone
Keep it up Girl
Yeah, you turn me on

I, I'm hooked on a feeling
I'm high on believing
That you're in love with me

All the good love
When we're all alone
Keep it up Girl
Yeah, you turn me on

I, I'm hooked on a feeling
I'm high on believing
That you're in love with me

I'm hooked on a feeling
And I'm high on believing
That you're in love with me

I said I'm hooked on a feeling...
And I'm high on believing
That you're in love with me
Hooked on a feeling


Vi hörs senare!!

Söndag, och

2009-12-13 @ 11:35:11
PermalinkAllmäntKommentarer (1)Trackbacks ()Kommentarer (1)

humöret är inte det bästa. Jag oroar mig inför framtiden. Jag har precis fyllt fyrtiosex år och har i bästa fall 20 år kvar i arbetslivet. Jag trivs oerhört bra med kundkontakten, mina arbetsuppgifter och kollegor. Jag tycker faktiskt att jag är duktig på mitt jobb, sedan är det klart att jag är dålig på att administration och tankspridd.

Idag ska jag tvätta, plocka lite bland mina papper och promenera. Här är några bilder från igår!!






Vad kul det är att fotografera!!

Hemma igen

2009-12-12 @ 21:43:14
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

... efter en trevlig biokväll!
Jag har sett Luftslottet som sprängdes. Det är en väldigt bra film. Noomi Rapace spelar fantastiskt - hela trilogin är en stor triumf för henne. Jag blir förvånad om hon inte får guldbaggen för bästa huvudroll nästa år! Sammantaget tycker jag att första filmen var bäst och att den sista var nästbäst. Handlingen är otroligt bra - den balanserar kusligt bra mellan verklighet och overklighet. Böckerna var dock ett strå vassare!!
 

Sov gott!!

Apropå Tiger Woods...

2009-12-12 @ 15:32:31
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Hela världen fördömer nu Tiger Woods. Alla tycker att han är en lögnare och stor skit. Delvis tycker jag också det. Men jag är också upprörd på alla de här "andra kvinnorna". För tänk er att hela er uppväxt lagt all energi på att bli bra i golf. Hela tiden påhejad av din pappa. Tjejer var nog inget som ägnades särskilt mycket uppmärksamhet av far och son. Det sägs att Pappa Earl till och med sade att det enda som kan stoppa min son är en kvinna. Han visste nog inte hur rätt han hade - men det var inte en kvinna utan just nu 13 - en för varje hål verkar var mottot. Så det är nog några kvar;-)

Tänk er sedan att vara 33 år och helt plötsligt upptäcka att kvinnorna står på kö. Bara ett leende från dig räcker för att de ska vara fast. Återigen, vi bör vara minst lika upprörda på alla kvinnor som flirtat och gett honom inviter. Många av de här kvinnorna har även de bara tänkt på sig själva.

Alla kvinnor som tror att det bara är mannens fel bör tänka om, och en del kvinnor bör kanske tänka på sitt eget beteende en extra gång. Hur kommer det sig att Björn Borg, Ingermar Stenmark, Mats Sundin, Peter Forsberg, John Mcenroe, Mick Jagger, Paul Mccartney, Bruce Springsteen, Jimmy Connors, Ulf Lundell, Greg Norman, Alberto Tomba, John JR Kennedy, Fredrik Ljungberg, Andre Agassi och nu Tiger Woods, allihopa har de varit otrogna? Visst alla har de kanske dålig karaktär -  Men personligen tror jag faktiskt mer på att de delvis blir förförda av kvinnor som dras till stjärnan och vill sola sig i strålglansen.

MEN, ett beteende som dock blir svårt att förklara för Tiger -  det är om han också gått till bordellmammor och köpt prostituerade. I så fall börjar det likna sex-missbruk. Men ändå är han inte ensam bov i detta!! När jag tänker på det så kan jag förstå om Elin trots allt försöker lappa ihop äktenskapet.

En vacker dag i New York...

2009-12-12 @ 14:04:29
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Min brorsdotter är "Sold out" ;-)

LUCIA CELEBRATION SATURDAY, DECEMBER 12th, 2009

Lördag 12 december firar vi Lucia. Svenska kyrkan New York lånar en större kyrka för detta event.
Lucia kommer att vara i Holy Trinity Lutheran Church på Central Park West och 65th Street.
 
Tid
4 pm Slutsålt/Sold Out
6 pm Slutsålt/Sold Out
8 pm Slutsålt/Sold Out
4 pm: Främst för barnfamiljer/Primarily for families with children
Till kl 16.00 ber vi er som har barnvagnar att lämna dessa hemma eller i bilen pga brandsäkerhet.
 
Till varje förställning stängs portarna kl 16.00, 18.00 och 20.00
 
Biljetter/Tickets
Biljetterna släpps för medlemmar i Svenska kyrkan New York söndagen 1 november. För övriga släpps biljetterna på kyrkans julbasar fredagen 20 nov kl 11.00. Biljetterna går endast att köpa på kyrkan. Ej via telefon eller e-mail.
Tickets för the Lucia Celebration releases for members of the Church of Sweden New York sunday november 1. Afterwards the tickets are released on the Church Christmas bazaar friday november 20 at 11 am. Tickets are only available at the Church of Sweden New York. No order via phone or e-mail.

Apropå Köpenhamnsmötet...

2009-12-12 @ 12:05:23
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Visst måste människan börja leva mer miljövänligt.

Men är vi verkligen säkra på att det är människans fel att det blir varmare? Är det verkligen säkert att det är vårt fel att isen smälter? Tänk på att för tusentals år sedan var hela Norden täckt av is. Den smällte av någon anledning. Jag undrar om dåtidsmänniskan också trodde på att det vara deras fel. Obeservera - jag säger inte att det kanske inte är så idag. Klart vi måste tänka på hur vår livsstil påverkar jorden. Men jag vill bara få debatten mer nyanserad.

Det är dock klart att ju fler människor på jorden desto större blir slitaget på jordklotet. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför smälte isen över norden då?? Det är något för forskarna att forska i - inte minst för att bättre kunna förstå varför glaciärerna i vår tid smälter på Grönland och Antartis.   

Vacker lördagmorgon:

2009-12-12 @ 11:08:46
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)



Fredagkväll och idag känns livet inte så

2009-12-11 @ 23:25:22
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

störtkul. Jag är ledsen och känner mig lite missförstådd. Är det aldrig min tur undrar jag? Vad gör jag för fel??
Ikväll exploderade jag på totalt fel personer, helt oskyldiga personer. Var det smart?? År 1973 var det här en stor hit!!

Nu ska jag försöka

2009-12-10 @ 22:01:42
PermalinkAllmäntKommentarer (1)Trackbacks ()Kommentarer (1)

blogga lite om något som jag vet är svårt. Som ibland är kontroversiellt och väldigt känsligt. Jag ska skriva lite om politik:_) 

Jag har precis kollat på Aktuellt. Där redogjordes för den senaste opinionsmätningen. Trots att den Moderatledda regeringen sänkt skatterna, varit ordförande i EU och fått mycket positiv uppmärksamhet så backar Moderaterna med cirka 3,5 procent. Det rödgröna alternativet har cirka 50 procent av rösterna och skulle idag vinna valet. Dessutom skulle de kunna bilda en regering utan att vara beroende av Sverigedemokraterna. Det är i och för sig positivt. Det vore hemskt om de skulle komma in i Riksdagen. Det känns lite som Nydemokraterna 2,0 fast värre.
Om knappa ett år är det riksdagsval.

Idag har också Barack Obama mottagit Fredspriset. Det fattar jag inte. Han är överbefälhavare i ett land som för två krig. Han har bara varit president i snart ett år och har precis offentliggjort att han kommer att skicka ytterligare 35000 soldater till Afganistan. Hur tänkte Nobelkommitén nu?? 

Tillbaka till år 1973. Alf Svensson blir partiledare för Kristdemokraterna. På TV sänds Scener ur ett Äktenskap. I New York invigdes World Trade Center. I Stockholm tas det gisslan på en bank vid Norrmalmstorg. Carl XVI blir kung, han har i år suttit 36 år. Efter riksdagsvalet blir blocekn exakt lika stora i Riksdagen. De får 175 mandat var. Börje Salming blir förste (hel-)svensk i NHL.  Pablo Picasso dör. Bruce Springsteen släpper sin första skiva - Greetings from Asbur park.

Tony Orlando and Dawn - har en stor hit med  Tie a yellow ribbon round the ole oak tree. 

God natt!!

Kanske det vackraste Sverige har:

2009-12-10 @ 20:11:21
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Obama - årets fredspristagare - hans tal

2009-12-10 @ 19:40:41
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

The White House

Office of the Press Secretary

For Immediate Release
December 10, 2009

Remarks by the President at the Acceptance of the Nobel Peace Prize

Oslo City Hall
Oslo, Norway

1:44 P.M. CET

THE PRESIDENT:  Your Majesties, Your Royal Highnesses, distinguished members of the Norwegian Nobel Committee, citizens of America, and citizens of the world:
 
I receive this honor with deep gratitude and great humility.  It is an award that speaks to our highest aspirations -- that for all the cruelty and hardship of our world, we are not mere prisoners of fate.  Our actions matter, and can bend history in the direction of justice.
 
And yet I would be remiss if I did not acknowledge the considerable controversy that your generous decision has generated.  (Laughter.)  In part, this is because I am at the beginning, and not the end, of my labors on the world stage.  Compared to some of the giants of history who've received this prize -- Schweitzer and King; Marshall and Mandela -- my accomplishments are slight.  And then there are the men and women around the world who have been jailed and beaten in the pursuit of justice; those who toil in humanitarian organizations to relieve suffering; the unrecognized millions whose quiet acts of courage and compassion inspire even the most hardened cynics.  I cannot argue with those who find these men and women -- some known, some obscure to all but those they help -- to be far more deserving of this honor than I.
 
But perhaps the most profound issue surrounding my receipt of this prize is the fact that I am the Commander-in-Chief of the military of a nation in the midst of two wars.  One of these wars is winding down.  The other is a conflict that America did not seek; one in which we are joined by 42 other countries -- including Norway -- in an effort to defend ourselves and all nations from further attacks.
 
Still, we are at war, and I'm responsible for the deployment of thousands of young Americans to battle in a distant land.  Some will kill, and some will be killed.  And so I come here with an acute sense of the costs of armed conflict -- filled with difficult questions about the relationship between war and peace, and our effort to replace one with the other.
 
Now these questions are not new.  War, in one form or another, appeared with the first man.  At the dawn of history, its morality was not questioned; it was simply a fact, like drought or disease -- the manner in which tribes and then civilizations sought power and settled their differences.
 
And over time, as codes of law sought to control violence within groups, so did philosophers and clerics and statesmen seek to regulate the destructive power of war.  The concept of a "just war" emerged, suggesting that war is justified only when certain conditions were met:  if it is waged as a last resort or in self-defense; if the force used is proportional; and if, whenever possible, civilians are spared from violence.
 
Of course, we know that for most of history, this concept of "just war" was rarely observed.  The capacity of human beings to think up new ways to kill one another proved inexhaustible, as did our capacity to exempt from mercy those who look different or pray to a different God.  Wars between armies gave way to wars between nations -- total wars in which the distinction between combatant and civilian became blurred.  In the span of 30 years, such carnage would twice engulf this continent.  And while it's hard to conceive of a cause more just than the defeat of the Third Reich and the Axis powers, World War II was a conflict in which the total number of civilians who died exceeded the number of soldiers who perished.
 
In the wake of such destruction, and with the advent of the nuclear age, it became clear to victor and vanquished alike that the world needed institutions to prevent another world war.  And so, a quarter century after the United States Senate rejected the League of Nations -- an idea for which Woodrow Wilson received this prize -- America led the world in constructing an architecture to keep the peace:  a Marshall Plan and a United Nations, mechanisms to govern the waging of war, treaties to protect human rights, prevent genocide, restrict the most dangerous weapons.
 
In many ways, these efforts succeeded.  Yes, terrible wars have been fought, and atrocities committed.  But there has been no Third World War.  The Cold War ended with jubilant crowds dismantling a wall.  Commerce has stitched much of the world together.  Billions have been lifted from poverty.  The ideals of liberty and self-determination, equality and the rule of law have haltingly advanced.  We are the heirs of the fortitude and foresight of generations past, and it is a legacy for which my own country is rightfully proud.
 
And yet, a decade into a new century, this old architecture is buckling under the weight of new threats.  The world may no longer shudder at the prospect of war between two nuclear superpowers, but proliferation may increase the risk of catastrophe.  Terrorism has long been a tactic, but modern technology allows a few small men with outsized rage to murder innocents on a horrific scale.
 
Moreover, wars between nations have increasingly given way to wars within nations.  The resurgence of ethnic or sectarian conflicts; the growth of secessionist movements, insurgencies, and failed states -- all these things have increasingly trapped civilians in unending chaos.  In today's wars, many more civilians are killed than soldiers; the seeds of future conflict are sown, economies are wrecked, civil societies torn asunder, refugees amassed, children scarred.
 
I do not bring with me today a definitive solution to the problems of war.  What I do know is that meeting these challenges will require the same vision, hard work, and persistence of those men and women who acted so boldly decades ago.  And it will require us to think in new ways about the notions of just war and the imperatives of a just peace.
 
We must begin by acknowledging the hard truth:  We will not eradicate violent conflict in our lifetimes.  There will be times when nations -- acting individually or in concert -- will find the use of force not only necessary but morally justified.
 
I make this statement mindful of what Martin Luther King Jr. said in this same ceremony years ago:  "Violence never brings permanent peace.  It solves no social problem:  it merely creates new and more complicated ones."  As someone who stands here as a direct consequence of Dr. King's life work, I am living testimony to the moral force of non-violence.  I know there's nothing weak -- nothing passive -- nothing naïve -- in the creed and lives of Gandhi and King.
 
But as a head of state sworn to protect and defend my nation, I cannot be guided by their examples alone.  I face the world as it is, and cannot stand idle in the face of threats to the American people.  For make no mistake:  Evil does exist in the world.  A non-violent movement could not have halted Hitler's armies.  Negotiations cannot convince al Qaeda's leaders to lay down their arms.  To say that force may sometimes be necessary is not a call to cynicism -- it is a recognition of history; the imperfections of man and the limits of reason.
 
I raise this point, I begin with this point because in many countries there is a deep ambivalence about military action today, no matter what the cause.  And at times, this is joined by a reflexive suspicion of America, the world's sole military superpower.
 
But the world must remember that it was not simply international institutions -- not just treaties and declarations -- that brought stability to a post-World War II world.  Whatever mistakes we have made, the plain fact is this:  The United States of America has helped underwrite global security for more than six decades with the blood of our citizens and the strength of our arms.  The service and sacrifice of our men and women in uniform has promoted peace and prosperity from Germany to Korea, and enabled democracy to take hold in places like the Balkans.  We have borne this burden not because we seek to impose our will.  We have done so out of enlightened self-interest -- because we seek a better future for our children and grandchildren, and we believe that their lives will be better if others' children and grandchildren can live in freedom and prosperity.
 
So yes, the instruments of war do have a role to play in preserving the peace.  And yet this truth must coexist with another -- that no matter how justified, war promises human tragedy.  The soldier's courage and sacrifice is full of glory, expressing devotion to country, to cause, to comrades in arms.  But war itself is never glorious, and we must never trumpet it as such.
 
So part of our challenge is reconciling these two seemingly inreconcilable truths -- that war is sometimes necessary, and war at some level is an expression of human folly.  Concretely, we must direct our effort to the task that President Kennedy called for long ago.  "Let us focus," he said, "on a more practical, more attainable peace, based not on a sudden revolution in human nature but on a gradual evolution in human institutions."  A gradual evolution of human institutions.
 
What might this evolution look like?  What might these practical steps be?
 
To begin with, I believe that all nations -- strong and weak alike -- must adhere to standards that govern the use of force.  I -- like any head of state -- reserve the right to act unilaterally if necessary to defend my nation.  Nevertheless, I am convinced that adhering to standards, international standards, strengthens those who do, and isolates and weakens those who don't.

The world rallied around America after the 9/11 attacks, and continues to support our efforts in Afghanistan, because of the horror of those senseless attacks and the recognized principle of self-defense.  Likewise, the world recognized the need to confront Saddam Hussein when he invaded Kuwait -- a consensus that sent a clear message to all about the cost of aggression.
 
Furthermore, America -- in fact, no nation -- can insist that others follow the rules of the road if we refuse to follow them ourselves.  For when we don't, our actions appear arbitrary and undercut the legitimacy of future interventions, no matter how justified.
 
And this becomes particularly important when the purpose of military action extends beyond self-defense or the defense of one nation against an aggressor.  More and more, we all confront difficult questions about how to prevent the slaughter of civilians by their own government, or to stop a civil war whose violence and suffering can engulf an entire region.
 
I believe that force can be justified on humanitarian grounds, as it was in the Balkans, or in other places that have been scarred by war.  Inaction tears at our conscience and can lead to more costly intervention later.  That's why all responsible nations must embrace the role that militaries with a clear mandate can play to keep the peace.
 
America's commitment to global security will never waver.  But in a world in which threats are more diffuse, and missions more complex, America cannot act alone.  America alone cannot secure the peace.  This is true in Afghanistan.  This is true in failed states like Somalia, where terrorism and piracy is joined by famine and human suffering.  And sadly, it will continue to be true in unstable regions for years to come.
 
The leaders and soldiers of NATO countries, and other friends and allies, demonstrate this truth through the capacity and courage they've shown in Afghanistan.  But in many countries, there is a disconnect between the efforts of those who serve and the ambivalence of the broader public.  I understand why war is not popular, but I also know this:  The belief that peace is desirable is rarely enough to achieve it.  Peace requires responsibility.  Peace entails sacrifice.  That's why NATO continues to be indispensable.  That's why we must strengthen U.N. and regional peacekeeping, and not leave the task to a few countries.  That's why we honor those who return home from peacekeeping and training abroad to Oslo and Rome; to Ottawa and Sydney; to Dhaka and Kigali -- we honor them not as makers of war, but of wagers -- but as wagers of peace.
 
Let me make one final point about the use of force.  Even as we make difficult decisions about going to war, we must also think clearly about how we fight it.  The Nobel Committee recognized this truth in awarding its first prize for peace to Henry Dunant -- the founder of the Red Cross, and a driving force behind the Geneva Conventions.
 
Where force is necessary, we have a moral and strategic interest in binding ourselves to certain rules of conduct.  And even as we confront a vicious adversary that abides by no rules, I believe the United States of America must remain a standard bearer in the conduct of war.  That is what makes us different from those whom we fight.  That is a source of our strength.  That is why I prohibited torture.  That is why I ordered the prison at Guantanamo Bay closed.  And that is why I have reaffirmed America's commitment to abide by the Geneva Conventions.  We lose ourselves when we compromise the very ideals that we fight to defend.  (Applause.)  And we honor -- we honor those ideals by upholding them not when it's easy, but when it is hard.
 
I have spoken at some length to the question that must weigh on our minds and our hearts as we choose to wage war.  But let me now turn to our effort to avoid such tragic choices, and speak of three ways that we can build a just and lasting peace.
 
First, in dealing with those nations that break rules and laws, I believe that we must develop alternatives to violence that are tough enough to actually change behavior -- for if we want a lasting peace, then the words of the international community must mean something.  Those regimes that break the rules must be held accountable.  Sanctions must exact a real price.  Intransigence must be met with increased pressure -- and such pressure exists only when the world stands together as one.
 
One urgent example is the effort to prevent the spread of nuclear weapons, and to seek a world without them.  In the middle of the last century, nations agreed to be bound by a treaty whose bargain is clear:  All will have access to peaceful nuclear power; those without nuclear weapons will forsake them; and those with nuclear weapons will work towards disarmament.  I am committed to upholding this treaty.  It is a centerpiece of my foreign policy.  And I'm working with President Medvedev to reduce America and Russia's nuclear stockpiles.
 
But it is also incumbent upon all of us to insist that nations like Iran and North Korea do not game the system.  Those who claim to respect international law cannot avert their eyes when those laws are flouted.  Those who care for their own security cannot ignore the danger of an arms race in the Middle East or East Asia.  Those who seek peace cannot stand idly by as nations arm themselves for nuclear war.

The same principle applies to those who violate international laws by brutalizing their own people.  When there is genocide in Darfur, systematic rape in Congo, repression in Burma -- there must be consequences.  Yes, there will be engagement; yes, there will be diplomacy -- but there must be consequences when those things fail.  And the closer we stand together, the less likely we will be faced with the choice between armed intervention and complicity in oppression.
 
This brings me to a second point -- the nature of the peace that we seek.  For peace is not merely the absence of visible conflict.  Only a just peace based on the inherent rights and dignity of every individual can truly be lasting.
 
It was this insight that drove drafters of the Universal Declaration of Human Rights after the Second World War.  In the wake of devastation, they recognized that if human rights are not protected, peace is a hollow promise.
 
And yet too often, these words are ignored.  For some countries, the failure to uphold human rights is excused by the false suggestion that these are somehow Western principles, foreign to local cultures or stages of a nation's development.  And within America, there has long been a tension between those who describe themselves as realists or idealists -- a tension that suggests a stark choice between the narrow pursuit of interests or an endless campaign to impose our values around the world.
 
I reject these choices.  I believe that peace is unstable where citizens are denied the right to speak freely or worship as they please; choose their own leaders or assemble without fear.  Pent-up grievances fester, and the suppression of tribal and religious identity can lead to violence.  We also know that the opposite is true.  Only when Europe became free did it finally find peace.  America has never fought a war against a democracy, and our closest friends are governments that protect the rights of their citizens.  No matter how callously defined, neither America's interests -- nor the world's -- are served by the denial of human aspirations.
 
So even as we respect the unique culture and traditions of different countries, America will always be a voice for those aspirations that are universal.  We will bear witness to the quiet dignity of reformers like Aung Sang Suu Kyi; to the bravery of Zimbabweans who cast their ballots in the face of beatings; to the hundreds of thousands who have marched silently through the streets of Iran.  It is telling that the leaders of these governments fear the aspirations of their own people more than the power of any other nation.  And it is the responsibility of all free people and free nations to make clear that these movements -- these movements of hope and history -- they have us on their side.
 
Let me also say this:  The promotion of human rights cannot be about exhortation alone.  At times, it must be coupled with painstaking diplomacy.  I know that engagement with repressive regimes lacks the satisfying purity of indignation.  But I also know that sanctions without outreach -- condemnation without discussion -- can carry forward only a crippling status quo.  No repressive regime can move down a new path unless it has the choice of an open door.
 
In light of the Cultural Revolution's horrors, Nixon's meeting with Mao appeared inexcusable -- and yet it surely helped set China on a path where millions of its citizens have been lifted from poverty and connected to open societies.  Pope John Paul's engagement with Poland created space not just for the Catholic Church, but for labor leaders like Lech Walesa.  Ronald Reagan's efforts on arms control and embrace of perestroika not only improved relations with the Soviet Union, but empowered dissidents throughout Eastern Europe.  There's no simple formula here.  But we must try as best we can to balance isolation and engagement, pressure and incentives, so that human rights and dignity are advanced over time.
 
Third, a just peace includes not only civil and political rights -- it must encompass economic security and opportunity.  For true peace is not just freedom from fear, but freedom from want.
 
It is undoubtedly true that development rarely takes root without security; it is also true that security does not exist where human beings do not have access to enough food, or clean water, or the medicine and shelter they need to survive.  It does not exist where children can't aspire to a decent education or a job that supports a family.  The absence of hope can rot a society from within.
 
And that's why helping farmers feed their own people -- or nations educate their children and care for the sick -- is not mere charity.  It's also why the world must come together to confront climate change.  There is little scientific dispute that if we do nothing, we will face more drought, more famine, more mass displacement -- all of which will fuel more conflict for decades.  For this reason, it is not merely scientists and environmental activists who call for swift and forceful action -- it's military leaders in my own country and others who understand our common security hangs in the balance.
 
Agreements among nations.  Strong institutions.  Support for human rights.  Investments in development.  All these are vital ingredients in bringing about the evolution that President Kennedy spoke about.  And yet, I do not believe that we will have the will, the determination, the staying power, to complete this work without something more -- and that's the continued expansion of our moral imagination; an insistence that there's something irreducible that we all share.
 
As the world grows smaller, you might think it would be easier for human beings to recognize how similar we are; to understand that we're all basically seeking the same things; that we all hope for the chance to live out our lives with some measure of happiness and fulfillment for ourselves and our families.
 
And yet somehow, given the dizzying pace of globalization, the cultural leveling of modernity, it perhaps comes as no surprise that people fear the loss of what they cherish in their particular identities -- their race, their tribe, and perhaps most powerfully their religion.  In some places, this fear has led to conflict.  At times, it even feels like we're moving backwards.  We see it in the Middle East, as the conflict between Arabs and Jews seems to harden.  We see it in nations that are torn asunder by tribal lines.
 
And most dangerously, we see it in the way that religion is used to justify the murder of innocents by those who have distorted and defiled the great religion of Islam, and who attacked my country from Afghanistan.  These extremists are not the first to kill in the name of God; the cruelties of the Crusades are amply recorded.  But they remind us that no Holy War can ever be a just war.  For if you truly believe that you are carrying out divine will, then there is no need for restraint -- no need to spare the pregnant mother, or the medic, or the Red Cross worker, or even a person of one's own faith.  Such a warped view of religion is not just incompatible with the concept of peace, but I believe it's incompatible with the very purpose of faith -- for the one rule that lies at the heart of every major religion is that we do unto others as we would have them do unto us.

Adhering to this law of love has always been the core struggle of human nature.  For we are fallible.  We make mistakes, and fall victim to the temptations of pride, and power, and sometimes evil.  Even those of us with the best of intentions will at times fail to right the wrongs before us.

But we do not have to think that human nature is perfect for us to still believe that the human condition can be perfected.  We do not have to live in an idealized world to still reach for those ideals that will make it a better place.  The non-violence practiced by men like Gandhi and King may not have been practical or possible in every circumstance, but the love that they preached -- their fundamental faith in human progress -- that must always be the North Star that guides us on our journey.
 
For if we lose that faith -- if we dismiss it as silly or naïve; if we divorce it from the decisions that we make on issues of war and peace -- then we lose what's best about humanity.  We lose our sense of possibility.  We lose our moral compass.
 
Like generations have before us, we must reject that future.  As Dr. King said at this occasion so many years ago, "I refuse to accept despair as the final response to the ambiguities of history.  I refuse to accept the idea that the 'isness' of man's present condition makes him morally incapable of reaching up for the eternal 'oughtness' that forever confronts him."
 
Let us reach for the world that ought to be -- that spark of the divine that still stirs within each of our souls.  (Applause.)

Somewhere today, in the here and now, in the world as it is, a soldier sees he's outgunned, but stands firm to keep the peace.  Somewhere today, in this world, a young protestor awaits the brutality of her government, but has the courage to march on.  Somewhere today, a mother facing punishing poverty still takes the time to teach her child, scrapes together what few coins she has to send that child to school -- because she believes that a cruel world still has a place for that child's dreams.

Let us live by their example.  We can acknowledge that oppression will always be with us, and still strive for justice.  We can admit the intractability of depravation, and still strive for dignity.  Clear-eyed, we can understand that there will be war, and still strive for peace.  We can do that -- for that is the story of human progress; that's the hope of all the world; and at this moment of challenge, that must be our work here on Earth.

Thank you very much.  (Applause.)

Otajmat Tidningsomslag??

2009-12-09 @ 14:17:46
PermalinkAllmäntKommentarer (1)Trackbacks ()Kommentarer (1)

Tisdagkväll:

2009-12-08 @ 23:12:34
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Idag har det varit en turbulent dag. Och humöret har varit på fryspunkten. Orsaken var ett samtal jag hade på arbetet imorse. Där jag inte tycker att jag blir rättvist behandlad. Hela det här året har varit tufft på arbetet, och sedan i somras har det också varit tufft privat. Det känns som om jag trampar i kvicksand. Jag orkar precis hålla näsan ovanför vattnet. Hela tiden får jag lägga viktig energi på att bara överleva. Ibland undrar jag - kommer jag någonsin få känna mig glad och tillfreds, få känna mig uppskattad och trygg? Kort sagt vara lycklig?

Ikväll funderar jag också på dagens mediaklimat. Det måste vara oerhört tufft att vara känd idag. För Internet innebär att allt kan publiceras när som helst. Ett misstag, ett snesteg eller en otrohet sprids blixtsnabbt. Det enda som behövs är en digitalkamera, en internetuppkoppling och en blogg. Idag finns det bloggar som publicerar allt direkt. Imorse läste jag på TMZ.com att en äldre kvinna och en blond tjej hade åkt till ett sjukhus - troligen från Tiger Woods hus i Florida.  Direkt förstod jag att kvinnan måste vara Gävleborgs landshövding, men också Elins mamma, Barbro Holmberg. Samtidigt slog det mig - vad har jag med det att göra egentligen?? Det är faktiskt en mormor vi pratar om, en mormor som bara försöker göra tillvaron drägligare för hennes kära barnbarn. Två små barn som hamnat mitt i en mediacirkus utan motstycke.

Hur offentlig person det än är, så måste vi respektera privatlivet. Ibland bör media ta ett steg tillbaka. Tiger Woods affären - eller som den kallas i USA - Tigergates - har totalt spårat ut. Visst har Tiger varit osedvanligt klantig och oförsiktig. Men jag tycker att media nu ska låta dem vara ifred. Låt dem få lösa sina familjebekymmer utan medias obarmhärtiga strålkastarljus.

Ikväll undrar jag bara hur Tiger och Elins två små barn mår. Hur påverkas de av cirkusen kring deras föräldrar? Stackars, stackars barn! Till Barbro Holmberg vill jag bara säga - krya på dig!  

1973 hade ABBA sin första stora hit!

Sov gott!!! Och tack för ikväll P!!

SNL - dagens skratt:

2009-12-07 @ 22:01:47
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Eldkvarn spelar i Tunnelbanan...

2009-12-07 @ 18:33:13
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

En ny arbetsvecka:

2009-12-07 @ 18:03:57
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Idag har det varit en seg dag. Humöret har varit dåligt. När jag känner så, ja, då är det bara en sak som hjälper och det är att ge sig ut och springa. Sagt och gjort - jag har sprungit fyra km, gjort 20 situps, tio armhävningar och gjort mitt avslappningsprogram. Hokus pokus, så känns det bättre. Nu ska jag stryka morgondagens skjorta.

Den här veckan ska jag undersöka år 1973. Det året som gamle kungen dog, en tio årig pojke i Sollentuna bröt armen och Elton John hade en stor hit med den här: 

When are you gonna come down
When are you going to land
I should have stayed on the farm
I should have listened to my old man

You know you can't hold me forever
I didn't sign up with you
I'm not a present for your friends to open
This boy's too young to be singing the blues

So goodbye yellow brick road
Where the dogs of society howl
You can't plant me in your penthouse
I'm going back to my plough

Back to the howling old owl in the woods
Hunting the horny back toad
Oh I've finally decided my future lies
Beyond the yellow brick road

What do you think you'll do then
I bet that'll shoot down your plane
It'll take you a couple of vodka and tonics
To set you on your feet again

Maybe you'll get a replacement
There's plenty like me to be found
Mongrels who ain't got a penny
Sniffing for tidbits like you on the ground

Ha en underbar Måndagkväll!!

The sweet - Ballrom Biltz från 1973

2009-12-06 @ 21:15:52
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Jag var tio år, men älskade den här låten!!

Wall street shuffle

2009-12-06 @ 20:32:05
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

En bra text - men vad heter artisten??

2009-12-06 @ 19:15:44
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Do the Wall Street shuffle
Hear the money rustle
Watch the greenbacks tumble
Feel the Sterling crumble

You need a yen to make a mark
If you wanna make money
You need the luck to make a buck
If you wanna be Getty, Rothschild
You've gotta be cool on Wall Street

You've gotta be cool on Wall Street
When your index is low
Dow Jones ain't got time for the bums
They wind up on skid row with holes in their pockets
They plead with you, buddy can you spare the dime
But you ain't got the time
Doin' the....
Doin' the....

Oh, Howard Hughes
Did your money make you better?
Are you waiting for the hour
When you can screw me?
'Cos you're big enough

To do the Wall Street Shuffle
Let your money hustle
Bet you'd sell your mother
You can buy another

Doin' the....
Doin' the....

You buy and sell
You wheel and deal
But you're living on instinct
You get a tip
You follow it
And you make a big killing

On Wall Street

Jag var nio år...Och begrep inte bättre antar jag :-)

2009-12-06 @ 18:16:15
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Men det här var faktiskt en av de första singlarna som jag köpte...

I'll be your long haired lover from Liverpool,
and I'll do anything you say.
I'll be your clown or your puppet or your April Fool,
if you'll be my sunshine daisy from L.A.

I'll be your leprechaun and sit upon an old toad stool,
I'll serenade you till I'm old and gray.
I'll be your long haired lover from Liverpool,
you'll be my sunshine daisy from L.A.

You'll be my lovely daisy on the mountainside,
there are lots of other flowers, too.
But all the other flowers hung their heads and cried
because the loveliest of all of them was you.

But you were evidently the exception to the rule,
I picked you quickly then I ran away.
'Cause I was your long haired lover from Liverpool,
you were my sunshine daisy from L.A.

I'll be your long haired lover from Liverpool,
and I'll do anything you ask.
I'll be your clown or your puppet or your April Fool,
cut my hair, I'll even wear a mask.

I'll be your Valentine, and you'll be mine, and things'll be cool.
We'll move along together every day.
I'll be your long haired lover from Liverpool,
you'll be my sunshine daisy from L.A.,
you'll be my sunshine daisy from L.A.

I'll be your long haired lover from Liverpool,
and I'll do anything you ask.
I'll be your clown or your puppet or your April Fool,
cut my hair I'll even wear a mask.

I'll be your Valentine, and you'll be mine, and things'll be cool.
We'll move along together every day.
I'll be your long haired lover from Liverpool,
you'll be my sunshine daisy from L.A....

Dagens skiva:

2009-12-06 @ 17:41:19
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Fantastisk bild:

2009-12-06 @ 16:22:32
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Det finns olika sätt att koppla av:

2009-12-06 @ 14:04:17
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

För mig fungerar jogging och träning enormt bra. Jag rensar huvudet och känner mig som en ny människa. Sedan har jag en av Sveriges vackraste joggingrundor runt hörnet. Kungsholmen runt. Idag blev det halva - kroppen känns OK! Så nu kan jag börja träna igen! Jippie!

Angående OS I Vancouver. Just nu ser det ut som att de svenska damerna kommer rädda Sveriges ära. Jag tror på ett par medaljer i skidskytte, ett par i längdspåren, Anja eller Maria PH tar nog någon medalj i utförsåkningen, damerna tar nog medalj i curling, liksom Damerna i Ishockey. Jag har en känsla av att Tre Kronor åker ut mot Kanada i semi och sedan tar bronset - spöar USA i bronsmatchen. Summa summarum blir det åtta - nio medaljer.

Det är tur att vi har tjejerna!!  

Andra advent

2009-12-06 @ 11:49:22
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Som vanligt vaknade jag lite för sent, men jag kom också i säng lite för sent. När jag drog upp persiennen och titttade ut över Ulvsundsjön så var det inte vinterlikt. Nej, mera vår. En tandemroddare var ute och tränade. Det såg riktigt roligt ut.

Vad händer idag? Jag har lite snuva och bör kanske vara lite försiktig med träningen. Men jag ska ändå ta en lätt joggingtur. Den kommande veckan blir tyvärr lite avgörande för mitt öppna spår. Om jag inte kan börja träna ordentligt nu så undrar jag om jag hinner komma i form till loppet. Men det är bara att ta en dag i taget.

Det var länge sedan jag skrev om mina personliga mål. Jag gillar personlig utveckling. Kan inte påstå att jag är en tävlingsmänniska. Däremot gillar jag att tävla mot mig själv.

Vad har jag för privata mål inför vintern?

* Träna tre gånger i veckan. Göra ett träningsprogram med sikte på Öppet spår och Stockholm marathon 2010.

* Läsa två böcker i månaden - och reflektera lite kring dem.

* Ägna några timmar åt att stolpa ner tankarna kring min bokidé, en finansiell thriller. Skapa synopsen. Läsa klart boken Writing a Novel.

* Gå på en konsert varje månad - Se en bio per månad.

* Sortera och städa i mina bok- och skivhyllor. Rensa i min klädgarderob.

* Börja spara 1.000 kr i månaden.

* Bli bättre på att skriva till mina brorsdöttrar.

* Jobba med vad jag säger till mig själv.

* Fira min lillebror som fyller fyrtio. Är det sant??

* Följa upp detta den första april år 2010.

Till sist undrar jag är det bara jag som tycker att de elektriska adventstakarna numera har väldigt dålig kvalité? Att de går sönder lätt??

Alexa Joel - Pappa heter

2009-12-05 @ 23:48:01
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Billy Joeloch mamma Christie Brinkley. Pappa Billy skrev låtarna Uptown Girl och Tell her about it till hennes mamma. Här är Alexa egen låt!

Status Quo- Caroline

2009-12-05 @ 22:57:21
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Det svänger ju, katten;-)

Det här är en av mina absoluta favoritlåtar med Status Quo - Junior Wailing/backwater. Jag minns när jag hörde den här för första gången hemma hos min kompis på sjuttiotalet. Jag knockades. Och det är lika bra fortfarande!

Min lördagsunderhållning - boken:

2009-12-05 @ 20:39:42
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Drygt tre veckor kvar till jul!!

2009-12-05 @ 19:47:45
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)



Come on Mel how about pulling a cracker
By the look of you darling I think I already have
Get it
Rockin' around the Christmas tree
At the Christmas party hop
Mistletoe hung where you can see
Every couple try to stop
Come on Melly-pops
Rockin' around the Christmas tree
Let the Christmas spirit ring
Later we'll have some pumpkin pie
And we'll do some caroling
Pumpkin pie anyone?
You will get a sentimental feeling when you hear
Voices singing let's be jolly
Deck the halls with boughs of holly
Rockin' around the Christmas tree
Have a happy holiday
This is so corny
Everyone's dancing merrily
in the new old fashioned way
Wow I am in the most almighty Christmas groove
I haven't had this much fun
Since "Two little boys" was number one
If my friends could see me now
How do I look?
Ridiculous
You little tease
A dance, Kimberley?
I do love a nice sax break
Yeah me too Kim, but let's wait till the record's over
Kim do you think our love will last forever?
No
Couple of years maybe?
No
Do you think we'll make it to the end of the record?
How long is that - exactly?
You will get a sentimental feeling when you hear
All together now
Voices singing let's be jolly
Deck the halls with boughs of holly
Excuse me can I sing something now?
Get lost Griff!
Well that's nice...
Rockin' around the Christmas tree
Let the Christmas spirit ring
Root beer anyone?
Later we'll have pumpkin pie
And we'll do some carolling
There's plenty of pumpkin pie left by the way
Rockin' around the Christmas tree
Have a happy holiday
Do you mind Melvyn?
Everyone's dancing merrily
In the new old fashioned way
Wow yeah that was fantastic
Very nice
Let's do it again! One two three four...
Strewth
Five!
Rockin' around the Christmas tree
Have a happy holiday
He overdid it with the pumpkin pie
Everyone's dancing merrily
In the new old fashioned way
Merry Christmas everybody!
Merry Christmas everybody!
Bye Mel it's been really interesting
I'll tell you who I fancy for Christmas
Who's that
Bananarama
Yeah can't help you there I'm afraid
Oh thanks a bundle!

Lördag och jag har inte gjort mycket alls...

2009-12-05 @ 16:12:32
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Nej, det har varit en riktigt slö lördag.

Jag har läst lite i Ted Kennedys memoarbok, slötittat på på Vinterstudion. Vilken fantastisk tjej Helena Jonsson är. Starkt att vara med där uppe igen. Men dagens tjej är ändå Hanna Falk från Ulricehamn. Riktigt kul att hon vann längd-sprinten i Düsseldorf. Just nu ser det ut som om kvinnorna kommer rädda Vinter-OS i Vancouver. Tre kronor har i och för sig stor chans att försvara sitt guld från 2006. Men annars ser det tunnt ut på herr-sidan.

Grattis Hanna!!
Det växer fram ett läckert område i Funäsdalen. Som aftonbladet skrev igår - Åre och Sälen få se upp;-)



Bilder från förra helgen:

2009-12-05 @ 14:14:10
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)






Dagens låt:
California Dreamin

All the leaves are brown
And the sky is grey
I went for a walk
On a winter's day
I'd be safe and warm
If I was in L.A.
California dreamin'
On such a winter's day

I stopped into a church (stopped into a church)
I passed along the way (passed along the way)
You know, I got down on my knees (got down on my knees)
And I pretend to pray (I pretend to pray)
Oh, the preacher likes the cold (preacher likes the cold)
He knows I'm gonna stay (knows I'm gonna stay)
Oh, California dreamin' (California dreamin')
On such a winter's day

All the leaves are brown (the leaves are brown)
And the sky is grey (and the sky is grey)
I went for a walk (I went for a walk)
On a winter's day (on a winter's day)
If I didn't tell her (if I didn't tell her)
I could leave today (I could leave today)

Oh, California dreamin' (California dreamin')
On such a winter's day (California dreamin')
On such a winter's day (California dreamin')
On such a winter's day (California dreamin')
On such a winter's day

Härliga bilder att njuta av:

2009-12-05 @ 12:27:37
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Solnedgången vid sjön Malmagen i Fjällnäs i slutet på augusti!!

Stockholms skyline förändras:

2009-12-05 @ 11:30:35
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Favorit i repris:)

2009-12-04 @ 17:07:12
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Mina låtar

2009-12-04 @ 15:57:17
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Per Gessle - Födelsedag

What a night, december 1963

Trevlig helg!!

En blek decemberdag i Kristineberg

2009-12-04 @ 14:40:12
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)





Stockholms inlopp

En bra film från 1993!

2009-12-03 @ 22:32:32
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Tiger Woods - på ytan verkade han

2009-12-03 @ 20:15:17
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

..vara den schysstaste killen på planeten. Det verkade som om han och Elin var det käraste paret på jorden. Men det är tydligt skenet verkligen kan bedra.... Jag måste säga att Tigers historia påminner mycket om vår egen Björn Borgs. I tonåren försakade han allt för tennisen. Likadant gjorde Tiger, han satsade allt på golfen. Sedan blev de kända och plötsligt verkligt intressanta för kvinnorna. Då passar de på att ta igen allt de som de missade i tonåren. Men jag undrar om det finns någon kändisskandal som gjort mig mer förvånad än Tiger Woods. Hur har han lyckats dölja detta så länge??

Sedan kan jag inte låta bli att se komiken i allt detta.
Världens bäste golfspelare får ordentligt med stryk av sin egen järnnia. Det är som om Jannike skulle slå ner Borg med hans racket. Eller att Emma skulle slå ner Zäta med hockeyklubban. Som vanligt är verkligheten bättre än dikten. Och redan börjar skämten spridas på nätet... Här är några!

The police asked Tiger’s wife how many times she hit him. She said, “I don’t know exactly, but put me down for a five.

What’s the difference between a car and a golf ball?  Tiger can drive a ball 400 yards.

What was Elin doing out at 2.30 in the morning?  Clubbing

What is the penalty for getting it in the wrong hole? Ask Tiger, he knows.

Why was Tiger’s wife mad at him? She heard that he played a-round in Australia.

Vackert, som ett julkort!!

2009-12-03 @ 16:00:55
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)


Lill-lördag, tiden går...

2009-12-02 @ 22:00:50
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

Jag har fått en del gjort på arbetet, men fortfarande har jag ett par problem som jag måste lösa. Det blir prioritet ett imorgon. Idag tränade jag för första gången på länge. Det ska bli intressant att se hur kroppen reagerar på det. Men skönt var det.

Imorse var det lite vinterkänsla, kallt och Ulvsundsjön rök. Det var riktigt vackert. Jag tröttnar aldrig på min utsikt 
Det är roligt att se tillbaka. Att försöka minnas ett enskilt år och se hur man uppfattar musik och filmer idag. Jag har tittat på 1963, 1969 och 1979. Resten av den här veckan skajag resa tillbaka till år 1983. Det är 26 år sedan. Men känns inte alls så avlägset. Jag läste någonstans att när man börjar hylla sina minnen, ja, då börjar man bli gammal på riktigt. Så nu vet jag vart klockan är slagen. 1983 tog jag studenten. Jag var 20 år gammal. På sommaren arbetade jag redan då på en stor bank i Stockholm. Då på söder, idag på Kungsholmen. Jag älskade att åka skidor överallt annat. Jag tror att jag firade nyår i alperna. Men är inte säker. 
Sveriges statsminister hette Olof Palme. President i USA var Ronald Reagan. I England styrde Margret Thatcher. Apple släppte sin första dator i USA - Apple Lisa. Björn Borg meddelar att han lägger racketen på hylla. När jag kollade på vilken musik som var populär så konstaterade jag att jag redan kollat upp det. Däremot har jag inte skrivit något om filmåret 1983. OScar för bästa film fick Ömhetsbeviset. Bästa skådespelare blev Robert Duvall. Ingemar Bergman fick Oscar för bästa utländska film. 

Därmed kommer jag lämna 1983 och istället kolla på 1993. Men  mer om det imorgon!
Sov gott!!

Första december...23 dagar

2009-12-01 @ 23:22:52
PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()Kommentarer (0)

kvar till dopparedagen. Den här dagen avslutades med Jan Slottäs Storband och hans show Christmas in a Glenn Miller mood. Här är Rudolph the red-nosed reindeer

Och I Saw mummy kissing Santa Claus

God natt!!