I'll lock myself away and not face one more day On the streets of this town And all I've got to lose, is a feelin' called the blues And a little ol' frown;
I signed your dotted line and did my best at tryin', Givin' all I could give And all I've gotten back is this feelin' that I lack What I'm needing to live
And you say you don't see it when a grown man starts to cry, You turn your face away and you walk on by.
I found myself a girl who brightened up my world From december to may And then ran off with Jim, but I'll defer to him And his purple beret 'Cause he knows how to wheel and dealand not to feel When he's knockin' you down And I know he'll succeed ' cause thats just what you need On the streets of this town
And you say you don't see it when a grown man starts to cry, You turn your face away and you walk on by.
I'll lock myself away and not face one more day On the streets of this town And all I've got to lose, is a feelin' called the blues That's been going around; I fit your crazy norm and wore your uniform Where you told me to go And got back in return this here feelin' that I've learned What the Indians know
And you say you don't see it when a grown man starts to cry, You turn your face away and you walk on by.
Jag blev oerhört imponerad! Han kan lära mig en hel del om livet!
Vilken underbar person Tomas verkar vara. Får jag någon gång chansen så skulle jag vilja lyssna på honom, han har så mycket erfarenheter och klokheter att berätta. Han gör det på ett härligt tryggt norrländskt sätt! Han verkar på något sätt allltid gå vidare, jaha, vad kan jag göra nu då?
Det är dryga femton år sedan han körde på den där olyckssaliga transportsträckan i Åre. Idag inser han att det bara var ett idiotiskt, löjligt misstag att köra så fort med öppna pjäxor. Livet har inga marginaler, konstaterade han. Det var också intressant att höra om tankarna i ambulanshelikoptern till Umeå.
Idag har han tre barn, som är ännu inte fyllt 2 år. En adopterad dotter och tvillingar... Det sköter han från en rullstol. Som sagt, han är en imponerande man.
Det var evighetssekunder tre korta andetag hela livet vände vem valde inte jag jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun tankar aldrig tänkta som nya väggar i ett rum
Som om vi alltid älskat sen min dagboks första blad men att jag får skriva ditt liv bara tur det var inget val av alla dessa möten och allt som borde hänt hur sällan är jag orsak till att livet vänt
jag har ingen ödestro den tanken ger ingen ro men vem vänder vindarna vem får mej att gå dit jag aldrig gått vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon vem vänder vindarna och för mej dit min tanke aldrig nått
så många år som jag levt Med den jag ville va' så många kvinnor som jag spelat men aldrig gjort det bra måste våga bara vara med minnet av det barn som lät livet välja och våga säga ja har ingen ödestro den tanken ger ingen ro
men vem vänder vindarna vem får mig att gå dit jag aldrig gått vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon vem vänder vindarna och för mig dit min tanke aldrig nått
vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon ven vänder vindarna vem får mig att gå dit jag aldrig gått vem tänder stjärnorna som bara jag ser
och har lite tråkigt. Så jag roade mig med att googla "I am bored" och sedan "I have fun". Det första gav 28,4 miljoner svar och det andra 686 miljoner svar. Hur ska man tolka det? Sedan började jag att undersöka musikåret 1980 lite granna. Rolling Stones släppte "Emotional Rescue" och det var faktiskt den första Stones-plattan som jag köpte. Här är ett smakprov - She so cold! Visst märks det på Mick Jagger att det var några år sedan.äldre
Det fick mig att fundera lite över vilken som är Sveriges största årliga idrottstävling? Jag kom spontant att tänka på Nordea Masters, Stockholm Open, Swedish Open och Vasaloppet. Är det kanske hästhoppningarna i Scandinavium och Globen? Är det kanske DN-galan i friidrott?
Men vad säger ni? Vilken är Sveriges största och mest kända idrottsarrangemang?
För det är många stora spelare som vunnit i Stockholm - Stan Smith, Arthur Ashe, Björn Borg, Andriano Panatta, John McEnroe, Boris Becker, Henri Leconte, Mats Wilander, Stefan Edberg, Ivan Lendl, Goran Ivanisevic, Michael Stich, Tomas Enqvist, Tomas Johansson, Jonas Björkman och nu Roger Federer. Flest segrar har John Mcenroe - han vann fyra gånger! Boris Becker vann tre gånger. Stefan Edberg och Tomas Enqvist vann bägge två gånger. Kul att Federer vann i år och att han verkade sätta uppriktigt värde på segern! Han sade faktiskt att den svenska tennispubliken är en av världens bästa!
I don't need a shrink to tell me what to think There ain't no missing link in my love life It's alright, I ain't that uptight I don't need a psychic 'cause I don't really like it When someone tries to tell me just what my future holds I already know
Your love keeps me alive You're all I need to survive I got you by my side
So I'm holdin' on-I'm feelin' strong-baby you're the one For all my life! Yeah I'm holdin' out-there ain't no doubt-I can't live without You all my life! I'm holdin' on to love to save my life
I don't need to get all caught up on the net 'cause I'm already set Can't you understand-already got my man No I don't need proof to show me the truth, not even Dr. Ruth Is gonna tell me how I feel-I know our love is real
Your love keeps me alive You're all I need to survive I got you by my side
So I'm holdin' on-I'm feelin' strong-baby you're the one For all my life! Yeah I'm holdin' out-there ain't no doubt-I can't live without You all my life! I'm holdin' on to love to save my life
(I'm holdin' on to love to save my life)
Your love keeps me alive You're all I need to survive I got you by my side
So I'm holdin' on-I'm feelin' strong-baby you're the one For all my life! Yeah I'm holdin' out-there ain't no doubt-I can't live without You all my life! I'm holdin' on to love to save my life
Det här får mig att minnas Globen 2004!! Så här stod det i SVD:
"Shania Twain är omstridd i countryvärlden. Hon var med om att initiera 90-talets våg av countrydoftande popmusik, med tyngre komp än någon annan countryartist, och i Nashville har hon aldrig riktigt erkänts. Ändå är hon idag mer country än sångerskor som Faith Hill och LeAnn Rimes, som båda tycks ha tagit steget definitivt över till pop- och mainstreamscenen. I Shania Twains musik finns ändå tydliga stilmarkörer som ofta växer till att bli musikaliska betydelsebärare.När hon för första gången står på en svensk scen, inför ett i det närmaste fullsatt Globen, tar hennes tre fiddlers rentav över showen. De ger flera av sångerna en keltisk touch, med sina tungt suggestiva linjer, ett drag som blir än tydligare live än på skiva. De ger även musiken ytterligare ironisk accent, som i ”Don‘t be stupid” där den ungflickskaxiga texten lyfts fram av irländska dansrytmer filtrerade genom ett riff lånat från Slade, av alla.På scen lever Shania Twain också mer konsekvent upp till countrys publikethos än någon annan artist jag sett. Countryn vårdar sina fans, och Shania Twain skriver otaliga autografer medan hon sjunger, hon väntar inte ens till solona, hon delar ut kramar, och hon sjunger balladen ”The woman in me” framför ett ungt par långt upp på läktaren. Det handlar naturligtvis, liksom den utdragna introduktionen av bandmedlemmarna, om ett ohöljt publikfrieri, men det rymmer också en otvetydig charm.Och det understryker att Shania Twain vill legitimera sin stilintegration inför ett countryetablissemang som av hävd har svårt att klara balansgången mellan det konstnärliga och det kommersiella.
Musikaliskt sönderfaller konserten i två delar. I sina mer rastlösa pop-ditties, som ”Up!” och ”I‘m gonna getcha good!” från den senaste skivan, reducerar Shania Twain bandet till leverantör av tunga rytmer och överdrivet markerade riff. Ljudbilden blir ihålig, en ansamling av tomt ekande bakgrunder. Då blir också de många utropstecknen i Shania Twains titlar signifikativa. Sångerna blir till utrop, stilfullt punkterade av en abrupt uppskruvad avslutning.Men så fort Shania Twain drar ner tempot, eller framför en sång med tydligare melodilinjer, nyanseras uttrycket. Det blir bättre integrerat, och musikerna får även utrymme för mer personligt profilerade inpass.Då överraskas jag också av hur många starka melodier det finns i Shania Twains katalog. De österländska effekterna i ”Ka-Ching” må vara kitschiga, men de skapar också en ögonblickets oemotståndliga magi. I balladen ”Forever and for always” uppnår Shania Twain en närhet, en innerlighet, som borde vara en omöjlighet i en lokal som Globen. Men då blir också fördelarna med den runda scenen uppenbara. Trots den storvulna inramningen skapar Shania Twain en intim stämning, en känsla hos publiken att hon sjunger just för dem, eller för var och en i publiken.Den känslan förmedlar hon även i mer melodiösa up tempo-låtar som ”C‘est la vie”, som lånar åtskilligt från ”Dancing queen”, och hennes signaturmelodi ”That don‘t impress me much”.En konsert med Shania Twain blir en kluven upplevelse. Där finns en omutlig professionalism, och Shania Twain har en utmärkt röst: skickligt behärskad och med en omisskännlig karaktär i sin milda raspighet. Där finns laddade ögonblick, när de starka sångerna får tala. Men där finns också alltför långa stunder av tungt malande tomgång, där det mest handlar om att driva upp stämningen, sjok av ljud där den svettiga intensiteten blir ett självändamål.Att många av låtarna avslutas med fyrverkerieffekter är följdriktigt. Shania Twain och bandet arbetar sig upp till en kulmen, och fyrverkerierna blir en visuell motsvarighet till låttitlarnas många utropstecken. Och när hela konserten, i andra extranumret, avrundas med ett längre fyrverkeri, konfettikanoner och vilda ljuseffekter blir det en nog så talande kulmen. Att Shania Twain då uppträder i en svensk landslagströja gör inte saken sämre. I sådana stunder handlar det om enastående familjeunderhållning"
I vilket fall som helst så tyckte jag att det var bra, och ser gärna att Shania kommer tillbaks!!
att fortsätta lyssna på ABBA. Hoppas att er helg är bättre än min. Nu ska jag käka frukostlunch. Vad det blir? Varm blåbärsoppa, mackor och mängder av honungsté!
Som sagt jag känner mig inte helt hundra idag, har ont i musklerna, är snuvig och ganska matt. Jag blev hemskickad av snälla kollegor igår. Idag har jag varit hemma.
I morse hade naturen pudrats vit för första gången den här säsongen. Direkt blev det kaos i Stockholms-trafiken. Den här helgen ska jag gå igenom min bok- och skivhylla. Ska rensa, igen! Annars har jag kollat på Stockholm Open. Det är lite komiskt för det är säkert första gången på mer än tio år som jag inte varit minst en dag i Kungliga Tennishallen. I år var pappa i USA så jag skippade det. Typiskt eftersom Federer är i Stockholm.
Nu ska läsa lite i dagens tidningar och försöka kurera mig!
Det är konstigt att åren nästan upprepas, jag brukar alltid vara krasslig i slutet på Oktober och början på November. Så även i år. Enda gången som jag höll mig frisk var det året jag sprang New York Marathon. Slutsatsen blir att jag ska springa New York Marathon varje år. Vad säger du om det, min vänstra fot??
Släpp mej fri Chans Den vassa eggen Kyssar och smek Nytt liv Äktenskap Inte ett ont ord En fri man i stan Lit de parade En ängel på isen Aldrig så ensam Tuff match (alternativ version) Främmande stad Vi kunde ha älskat Rialto
stora utmaning. Den 28 februari ska jag göra något för femte gången. Fyra gånger har jag lyckats och en gång tvingades jag bryta. I år har jag en fot som krånglar lite, så vi får se hur det går. I vilket fall som helst så gick dagens träningspass lätt med Per Gessles musik i öronen. Jag sprang 6.1 km. Kanske är Cardiotrainer min bästa vän:)
Nu ska jag slöa framför tv:n och med den här boken:
We've got all night, let's take our time Tell me your secrets, I'll tell you mine When it makes us feel better, call it love
You say you won't, I say you will You make me crazy, but I want you still When it makes us feel better, call it love
Chorus: Do we tell the truth, or do we live a lie Is the feeling good, is that what makes you cry When you say those words, look me in the eye Tell me why you call it love
I play my hand, you call my bluff We push each other, 'til we've had enough When it's all you've got, call it love
If I didn't have money, would you want me still When you look real close, do we fit the bill Call it what you want, but only time will tell
(chorus)
(Solo)
(chorus)
We've got all night, let's take our time Tell me your secrets, I'll tell you mine When it makes us feel better, call it love
Call it love, call it love, call it love When it's all you've got, call it love
I remember the feeling, not so long ago The kids came dancin' Their hearts were romancin' The music was live Poco
Some called it country, some called it rock and roll But whatever the sound It was sure to be found With a heart, a rhythm and soul
Do you remember then, how it was when it all began? Do you remember then, how the music made you feel, when it all began? Do you remember when, when it all began? Do you remember when?
New York and Boston, yeah we sure had some fun Summer nights in the park And when the music would start Ooh what a time and then some
We sang together, 'a good feelin' to know' Yeah we turned it up loud Gave our hearts to the crowd But then came the end of the show
Do you remember then, how it was when it all began? Do you remember then, how the music made you feel, when it all began? Do you remember when, when it all began? Do you remember when?
To capture the moment To make it ours for all time I know we can just remember how it was When it all began
Oh now do, do you remember when, how the music played? Do you remember when, when it all began? (Oh now, ooh, do you remember when?) Oh now, ooh, do you remember when? Do you remember, do you remember when, do you remember?
Jag har njutit på Kungliga Djurgården. Först promenerade jag till Thielska Galleriet, via Rosendals trädgårdar. Konsten på Thielska rekommenderas verkligen! Sedan åkte vi upp i Kaknästornet och åt en god brunch! Utsikten var enorm.
Could be the middle of night...or in the middle of the street It could be uptown, downtown...or even where you sleep I hear the marching drum... I hear a song unsung It could be your dream, my dream...I'm not the only one
'Cause I’m a soldier marching in an army I got no gun to shoot all I've got is ONE GUITAR
I see the risin’ smoke...I hear a heartbreak joke All of my brothers and sisters... I think it’s time we spoke I’ve only got six strings... but like a bell they ring It’s like a jet plane, insane... crashin’ in my brain
'Cause I’m a soldier marching in an army I got no gun to shoot all I've got is ONE GUITAR
So if you get knocked down... you gotta take a stand For all the outcast, dead last... who need a helping hand You've got to raise your voice... raise it up loud You've got to raise your... above the crowd
'Cause I’m a soldier marching in an army I got no gun to shoot all I've got is ONE GUITAR
att The River fyller 30 år. Det är min favoritplatta med Bruce Springsteen. Jag brukar rekommendera alla Boss-noviser att börja med The River. Här finns något för alla. Allt från rockers till ballader. Allt från livsglädje till mörkaste mörkaste.
Everything she does is all too much Quite a bit too much She's just a touch too much Everything she makes is so damn neat So saccharin-o-sweet It's bad for her teeth, o-o-oh
Ro-Ro-Roberta Roberta Right You can do what you want with your life And I feel like going out tonight Would-a you like to come along? Would-a you like to come along?
All the games she plays are dull to play They're either black or grey And that's on a jolly day And the words she says are hard to get Her sound is loudly set Like on a jumbo jet, o-o-oh
Ro-Ro-Roberta Roberta Right You should do what you want with your life And I feel like going out tonight Would-a you like to come along? Would-a you like to come along?
"Come along? Come alive? You got nuthin' to do with my life!!!"
Det är lite krassligt idag, jag känner mig lite småseg på grund av en förkylning. Trist, jag längtar som vanligt efter att komma igång med träningen igen. Jag var på gång när jag var i Hamra för några veckor sedan. Men det är bara att ha tålamod. Jag gick faktiskt hem lite tidigare från arbetet idag. Direkt gick jag och lade mig på soffan, somnade som en stock. Det var så skönt.
Det är viktigt att äta och dricka när man är sjuk. Så idag kokar jag potatis och tänkte servera en rökt lax till det. Dryck till blir svartvinbärssaft. Mums!
Annars är det terminstart för Sveriges riksdagsledamöter och Fredrik Reinfeldt har presenterat sin regeringsförklaring och nya regering. I år kommer Sveriges riksdag få större betydelse eftersom Sverigedemokraterna har kommit in i den. Trist och oroväckande. Idag reste sig SD-ledamöterna och tågade ut från Storkyrkan i protest mot pastorns predikan. Dör hon bara betonade att alla människor har samma värde. Konstigt agerat av SD som säger att de vill lyfta fram det svenska kulturarvet. Hmmmmm!
Tisdagkväll betyder också Elitseriehockey. Idag möter mitt favoritlag, Brynäs, Färjestad. Just nu leder de med 3-0, härligt! Jag vill också tipsa om en bra skiva, Willie Nile - The innocent ones. Ännu finns den bara att köpa på internet! Jag älskar låten Rich and broken!
...det vill säga årets semester. Ja, det är det idag. Hur det känns? Behöver jag verkligen skriva det? ;-)
Men vad vill jag göra fram till jul? Det är dags att fundera på höstens mål. Som vanligt kommer lämna arbetet utanför bloggen. Men visst är det viktigast ändå.
Här är några av höstterminens mål:
* Skaffa bättre struktur hemma, skapa bättre förvaring och bättre vanor.
* Läsa en engelsk och en svensk bok per månad.
* Utnyttja Stockholms kulturutbud en gång i veckan - redan har jag bokat in Gaslight Anthems och Katie Melua. Skulle gärna gå på Stadsteatern.
* Träna tre gånger i veckan, promenera en gång i veckan i naturen. Förbereda mig ordentligt för äventyret den 28 februari nästa år. Gå hem från jobbet en gång i veckan.
* Fotografera solndegången från Kaknästornet, Riddarholmen och Fjällgatan.
* Skriva eller ringa brorsan och brorsdöttrarna en gång i veckan.
* Börja spara på allvar - inte bara i kapitalförsäkringen.
* Skriva fler inlägg på bloggen. Lära mig layout och göra bloggdesign.
* Tänka tvärtom ibland: Ja, jag vet att du brukar tänka så här: Men säga till mig själv då, men vad skulle hända om du tänker tvärtom?
Idag ska jag bara ta det lugnt, ha lite tråkigt: så att dagen går riktigt, riktigt sakta, hahaha.
Några fler bilder från semestern. Ha en trevlig söndag.
var jag på Giants Stadium i New Jersey. Det var en småkylig kväll när vi väntade på Springsteen och hans band. Över stadion lyste fullmånen. Det var kort sagt en kväll som jag kommer bära med mig länge i mitt liv. Jag är så tacksam över att fått uppleva Bruce Springsteen på hemmaplan. Det är svårt att förstå att det redan gått ett år. Jag blir lite nostalgisk! Jag har firat det genom att läsa ut den här:
Ja, den gick till Vaxholm. Det är en mysig liten stad med mycket atmosfär. Först promenerade vi runt lite i centrum, sedan åt vi lunch på Lena Linderholms galleri och café. Ett ställe som rekommenderas varmt. Jag åt en fantastisk Bolognese. Sedan äkte vi till Bogesunds slott och vandrade efter Astrikefjärden. Väldigt vackert med alla höstfärgerna. På vägen hem åkte vi ut på Karlsudde, där kan man verkligen snacka om guldkust!! Vilka villor det finns där. Jag förstår att folk vill bo där för solnedgångarna över Astrikefjärden måste vara underbara. Nu är det dags för tvättstugan.
Jag smakar på ordet Oktober, och undrar vart tiden tar vägen! Nyss var det juli och trettio grader varmt. I natt var det frost för första gången enligt min termometer, den visade - 0,7 grader.
Apropå väder: Förra veckan i New York fick jag verkligen pröva på alla vädertyper, det var höstsol, sommarhett- närmare 35 grader, skyfall och blåst. Det och luftkonditioneringen gör mig nästan alltid lite förkyld, så även denna gång. Men jag är på bättringsvägen! Summa summarum så har jag haft tur med vädret under min semester den här gången!
Vad jag gjort?
Jag har varit en dag i New York City. Där såg jag en fantastisk solnedgång från Rockefeller Center - Top Of The Rock. Det blev mycket bilder!! Jag hälsade på min arbetsgivare, träffade en syssling och promenerade i Central Park. Jag har kört brorsan och min brorsdotter till arbetet respektive skolan. Jag har gjort utflykter i New Jersey och New York. Bland annat besökte jag Piermont, NY. Så vackert beläget vid Hudson-Floden. En dag såg jag uppföljaren på Wall Street-filmen. Den var riktigt bra och wow vilken stor biograf det var. Michael Douglas spelar Gordon Gekko riktigt, riktigt bra. Slutligen så har jag varit på Woodbury Commons outlets och gjort av med en stor del av lönen på kläder, skor, böcker, sportartiklar och CDs. Det blev ingen kamera den här gången. Sist men inte minst så var vi i fredags på en liten rockklubb i Piermont, The Turning Point. Där såg vi en av mina gamla hjältar - Willie Nile. Det var riktigt bra och det var bara 60-70 själar i publiken. Jag fick till och med en signerad skiva och en liten pratstund med honom. Han var riktigt trevlig, och oerhört ödmjuk. Jag berättade för honom att förra året såg jag honom spela med Bruce på Giants stadium med cirka 70.000 i publiken och att det kändes otroligt att se honom en liten rockklubb. Han berättade att han kommer till Sverige i höst, i alla fall Lund.
... sommaren slut, på måndag börjar jag arbeta igen. Det känns kul. Visst vore det skönt att vara ledig ett tag till. Till exempel skulle jag kunna tillbringa några fler dagar i västra härjedalen. Gärna tillsammans med Kameran.
