En ny bekantskap!

All the leaves are green
All my friends are gone
I'm livin' in my hometown
I can barely get along
I feel sorry for myself
That's an easy thing to do
I feel sorry for the world
I feel sorry for you
Yes I am a pitiful sight
I can't even get one thing right
Chorus
I know just what it's like
To be ridin' in the rumbleseat
Yes I know just what it's like
To be a big time rider in the rumbleseat
Well I could have a nervous breakdown
But I don't believe in shrinks
I should be drunker than a monkey
But I don't like to drink
Call up some girls
But I'm afraid of the phone
I'm always talkin' to myself
I guess I'm never alone
Am I the only one that feels this way
I'd buy myself some stylish clothes
But I sure hate to pay
Chorus
The sun is coming up
Just goin' to bed
I combed my hair with my pillow
Still got some dreams left
Tomorrow is a new day
Gonna make these dreams come true
I'm gonna believe in myself

I'll tell you what I'm gonna do
I'm gonna stop puttin' myself down
I'm gonna turn my life around
I'll be ridin' high
With my feet kicked up in the rumbleseat
Yeah we'll go for a drive
And we'll be singin' shotgun from that rumbleseat
Yes I'll blow you a kiss
And we'll be ridin' big time in my rumbleseat

She calls me up and says baby it's a lonely ol' night
I don't know I'm just so scared and lonely all at the same time
Nobody told us it was gonna work out this way No, no, no, no, no
I guess they knew we'd work it out in our own way

Chorus
It's a lonely ol' night
Can I put my arms around you
It's a lonely ol' night
Custom made for two lonely people like me and you

Radio playing softly some singer's sad sad song
He's singing about standing in the shadows of love
I guess he feels awfully alone
She says I know exactly what he means Yeah, yeah, yeah, yeah, yeah
And it's a sad, sad feeling when you're living on those in-betweens
But it's okay

Chorus

She calls me Baby She calls everybody Baby
It's a lonely ol' night but ain't they all

Chorus

A million young poets
Screamin' out their words
To a world full of people
Just livin' to be heard
Future generations
Ridin' on the highways that we built
I hope they have better understanding

Check it out
Goin' to work on monday
Check it out
Got yourself a family
Check it out
All utility bills have been paid
You can't tell your best buddy that you love him
So check it out
Where does our time go
Check it out
Got a brand new house in Escrow
Check it out
Sleepin' with your back to your loved one
This is all that we've learned about happiness

Check it out
Forgot to say hello to my neighbors
Check it out
Sometimes I question my own behavior
Check it out
Talkin' about the girls that we've seen on the sly
Just to tell our souls we're still the young lions
So check it out
Gettin' to drunk on saturdays
Check it out
Playin' football with the kids on sundays
Check it out
Soarin' with the eagles all week long
And this is all that we've learned about living
This is all that we've learned about living

A million young poets
Screamin' out their words
Maybe someday
Those words will be heard
By future generations
Ridin' on the highways that we built
Maybe they'll have a better understanding
Check it out
Hope they'll have a better understanding
Check it out
Maybe they'll have a better understanding
Check it out
Maybe they'll have a better understanding
Check it out
Hope they'll have a better understanding
Check it out........

...och ikväll hoppas jag att jag får höra den här på Berns!

På lördag ska jag ge mig iväg till Berns, och se på Willie Nile, Joe D'urso, Alejandro Escovedo och eventuellt Jesse Malin.
Det ska bli så skoj!

Dom där jag kommer ifrån"

Fullt ös från första början. Blåssektionen skapar ett oerhört tryck direkt.

"Kom igen Lena"

Håkan går ner på knä med Magnus, Brasse och Eva på storbildskärmen bakom sig. Taket lyfter.

"Saknade te havs"

Håkan knäböjer inför publiktrycket, men den här nya seglatsen låter fortfarande lite... invecklad.

"13"

 Big Star-covern är ett av Håkans roligaste livejam, men alltjämt ett jam.

"Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din"

Underbar boogiepop som exploderar i regnbågens alla färger igen och igen - och igen (samt igen).

"Mitt Gullbergs kaj paradis"

En helt sinnessjuk publikfriare. Låter som en VM-final i fotboll, komplett med tjutande pipor.

"Klubbland"

Magnifik discboll med ett lika stort och pulserande hjärta som beat. Publiken får sina funkiga fiskar friterade.

"Jag vet vilken dy hon har varit i"

Är den verkligen ny? Den låter som en vacker men gammal och skitig schlagerklassiker.

"Hurricane Gilbert"

Kärleksballaden till Håkans gitarrist får publiken att skrika och Gilbert själv att, bokstavligen, trilla omkull i finalen.

"Jag har varit i alla städer"

Episk rock'n'roll med hela sjumannabandet på tå. De verkar ha jättelånga supertår.

"Magiskt, men tragiskt"

Gitarrintrot sätter tonen - och den är HÖG. Indienostalgi med superblås som är, ähum, helt jävla magisk.

"Shelley"

Gbg-goth plus med västkustindie lika med kraftfull och svettig rock'n'roll.

"Gårdakvarnar och skit"

Framför videoskärmens fullmåne ylar sig Hellström igenom en ballad som numera verkar utspela sig på E Street.

"Tro och tvivel"

Ljuvlig knegarboogie som samlar så stark allsång och så många högljudda explosioner att det nästan svartnar för öronen.

"Ramlar"

Ja, vi har hört det här skenande tåget förut. Nej, vi kan inte tröttna på den här överkörningen. 18 000 händer i luften säger allt.

"En midsommarnattsdröm"

Den knarkproggiga resan genom Göteborg låter som en spikrak väg till himmelen i sin nya soulkostym...

"Kärlek är ett brev skickat tusen gånger"

 ...och hur många gånger har han inte skickat den här rakt upp i skyn? En magnifik blues.

EXTRANUMMER:

 

"Nu kan du få mig så lätt"

Stefan Sporsén på piano. Håkan Hellström på sång. Och sen kommer bandet in i sista refrängen och grandios rock uppstår.

"För en lång lång tid"

Håkan snurrar upp Hovet i det blå igen. Fansen ser ut att svaja av lycka.

"Känn ingen sorg för mig Göteborg"

Lyckoruset. Publikfesten. Konfettiregnet. Allsången. Knock-outen.

"River en vacker dröm"

Ett medryckade tillkvicknande efter föregående käftsmäll.

"Du är snart där"

En indiegospel som låter som om den funnits i psalmboken i 100 år. Majestätisk men ändå rörande.

"Vi två, 17 år"

Nästan två och en halv timme har gått. Publiken är helt slut. Håkan skickar med dem en sista visa att hålla om på vägen hem

Vilken konsert! Vilken publik!

Igår hade jag den oerhörda förmånen att tillbringa en kväll på Hovet tillsammans med Håkan, hans enorma band men framföraltt tillsammans med HANS PUBLIK. Det måste vara Sveriges bästa rockpublik. Jag har fortfarande gåshud, kolla här:

Tack vare Håkan Hellström så förstår jag bättre hur det var att uppleva Bruce Springsteen och hans E Street band under åren 1978 till 1986.

Tack Håkan, Tack bandet men framför allt tack till HELA PUBKLIKEN!

Bruce anno 2009

Bruce anno 1978

är Willie Nile och den här killen där, jag missar det inte!
>

I nästa: Så mycket bättre vill jag se:

Benny Andersson
Per Gessle
Eva Dahlgren
Lill Lindfors
Frida
Robyn
Håkan Hellström

Det vore något!

Söndag 2 November 2008 

5:15

Jag sov över på Upper East, på East End Avenue. Och bara känslan av att vakna på 14 våningen mitt på Manhattan var mäktig. Temperaturen ute var cirka 5-6 grader. Jag klädde på mig och käkade frukost. Den bestod av flingor och bananer. Sedan var det dags att ta hissen ner till East end avenue. Målet var att få tag på en taxi som skulle ta mig över till andra sídan av Manhattan och Beacon Hotel på Upper West. 

06:30 Beacon Hotel.

Därifrån gick bussarna till Starten. Det var en särskild känsla att åka på ett ganska öde Manhattan i soluppgången. I närheten av Verrazano-Bridge blev vi avsläppta. Här är banan som väntade mig. Ganska lätt i början, men jobbig i slutet!!

08:00 till 09:50-Start Field

Uppvärmning och väntan i min fålla. Jag drack mycket vatten, åt några Bagels och tog in atmosfären. Vädret var lite kyligt. Nytt för i år var att loppet startade i tre stora fält. Jag är ingen elitlöpare och hamnade i sista vågen.

09:51 till 10:20- Verrazano Narrow Bridge

Speakern meddelade att nu är  Wave 3- fållan öppnad. Jag fick vänta cirka 30-40 minuter på Starten. Lite trist.

10:50 På Verrazano Narrow Bridge

Passerade jag startlinjen och sprang upp på Bron. Bron består av två våningar och jag sprang på nedre våningen. Det var en mäktig känsla att äntligen vara igång. Och utsikten in över södra spetsen mot Manhattan är otroligt vacker.

11:10- Brooklyn

Att springa genom Brooklyn, Williamsburg och Queens var häftigt. Publiken var otrolig, det kändes som varenda en av dem verkligen hejade på mig. Att de brydde sig på riktigt. Otroligt entusiastiska. Alla band som spelade gjorde de två första milen till en barnlek. Överallt hörde man "looking good, You are the man, You rock this city och New york is proud of you! Första halvan av loppet sprang jag nästan exakt lika fort som jag gjorde under Stockholm Marathon för två år sedan. För fort det skulle det visa sig.

12:50-Queensboro Bridge

Började känna av knäna på vägen upp på Queensboro Bridge. Jag tänkte att det är långt kvar och jag måste vila knäna. Utsikten över Manhattan från bron är magnifik. Att svänga in på First Avenue, ja det var precis som att springa in i en stadium. Som sagt vilken publik!

13:00 - 14:30-First Avenue

First Avenue är svagt uppför och där var det jobbigt. Sprang och gick om vartannat. Det var här som jag insåg att det här kommer bli riktigt jobbigt. First avenue är lång, cirka 5 Miles eller dryga 7 km. Och den är RAK!

14:30 - 15:00-Bronx- Harlem

Att springa genom The Bronx och början på Harlem var riktigt segt. Dels för att det var lite folk och dels för mina väldigt trötta knän! Handen på hjärtat så gick jag en hel del.

15:30 - Central Park

Att springa genomn Harlem och Norra Central Park var häftigt. Där var det bra tryck! Springa förresten, Nej här gick jag också mycket. 

15:55 Tavern on the green I mål:

Ungefär vid Guggenheimer museet är det dags att ge sig in i parken. Det är väl cirka 4-5 km kvar till mål. Ganska kuperat. När jag svängde in på Central Park South hade solen gått ner bakom Time Warner center. Det var riktigt kallt! Strax innan jag skulle svänga in på upploppet stod hela min hejaklack.  Där stod brorsan med flagga, hans fru, hans döttrar, brorsans svärmor, min syssling och en kompis till svägerskan. Det var verkligen ett starkt ögonblick att möta dem. Lilla E fem år vinkade spring för sjuttton. Efteråt sade hon - Farbror - Why did u take so long time ?? Haha.

Upploppet var mäktigt, otroligt publiktryck. Vilken känsla det var att äntligen springa över mållinjen och få medaljen runt halsen. Tiden blev 5:11:25. Men jag är ändå stolt över min medalj!!  Även om tiden är rätt kass.