Efter en hård kamp gav mormor idag upp. Klockan 10 ringde pappa och sade kort:

- Hon lämnade oss alldeles nyss. Lugnt och stilla.

Då grät jag. Jag kände lättnad, jag kände tomhet, jag kände djup sorg. Men kanske mest av allt kände jag nog en stor tacksamhet över att vi fått ha mormor hos oss så länge och över alla ljusa minnen. Först nu förstår jag hur mycket Mormor faktiskt betytt för mig. 

Men jag tänker också på min bror i USA som inte fick chans att ta farväl ordentligt. Det måste kännas konstigt för honom att vara så längt borta. Om du läser det här så skall du veta att jag tänker på dig och att jag saknar dig!

PS. Lilla K fyller 1 månad idag. DS