Idag vaknade jag av att Radions nyheter meddelar att det var länge sedan norra halvklotet hade en så kall vinter som i år. Norra USA har haft rekord mycket snö. Vid sydpolen breder isen ut sig igen. Konstigt.

Igår gjorde jag något oerhört svårt. Det var första gången för mig. Jag har legat och tänkt på det i natt, kort sagt haft svårt att sova. Vad jag gjorde? Eftersom jag måste arbeta tvingades jag åka hem från mormors sjukbädd. När jag sade hej då till henne igår. Ja då, visste nog både hon och jag att det var ett annorlunda farväl, det var förmodligen ett definitivt adjö. Förmodligen kommer jag aldrig mera träffa mormor. (Hon var vid svagt medvetande) Vad säger man då? Vad gör man? Det var oerhört jobbigt. Vad jag sa? Jag kramade henne, pussade henne på kinden och sade:

- Hej då Mormor. 

Sedan grät jag i mammas armar. Det är tufft att gå till jobbet idag. Jag känner mig så otillräcklig. Ändå vet jag att det är bäst för mormor att få dö, jag tror hon vill dö. Men det är jobbigt ändå

Hej då!