Den här dagen. Det här ögonblicket. Den här känslan glömmer jag aldrig.
Det börjar bli några år sedan, ja närmare bestämt dryga 23 år sedan.

Landet är Österike, platsen är Bad Gastein. Berget hette Stubnerkogel.

Dagarna före hade det snöat i över tre dagar. 
Hela paradiset var täckt av ett metertjockt puder.
Det var tidigt på morgonen, vi var först uppe.
Överalltihopa lyste en härlig sol, himlen var blå

Jag och mina kompisar åkte en klassisk off pist-route. Kompisarna åkte ner före mig. Jag stannade för att njuta, för att kolla lite på utsikten. 

Sedan begav jag mig nerför Berget. Kompisarna stod knappa 500-600 meter längre ner och kollade in mig. Jag åkte ner, kom in i en underbar rytm. Det kändes som jag dansade nerför berget. 

Väl nere tog mina kompisar upp en spontan applåd. Sedan sade de bara WOOOW.

Jag har aldrig känt mig så duktig, aldrig känt mig så Cool. Det åket glömmer jag aldrig.