Jag känner mig lite vemodig idag. Livet känns lite segt. Just nu tycker jag att livet mest består av äta, sova och jobba. Det känns inte som jag är fullt tillräcklig någonstans. Jag är ingen bra kompis, hör av mig för sällan. Jag är ingen bra privatrådgivare - har alldeles för mycket att göra och släcker mest bränder. Jag är ingen bra kollega - är för stressad. Jag är ingen bra son - hinner inte ta vara på mina föräldrar.

Men mest av allt så känner jag mig lite ensam. Dessa känslorna kommer alltid på våren. Ibland tänker jag att alla andra har någon och jag är ensam. Ibland undrar jag vart livet tar vägen? Ibland undrar jag vad som är livets mening. 

I höst fyller jag 45 år och som jag sagt så många gånger, det är så svårt att förstå. Innerst inne känner jag mig precis som jag gjorde när jag var 25 år. Ofattbart att tiden går så fort.

I vanliga fall brukar jag sticka ut och springa när jag får dessa tankar. Men nu har jag druckit en öl och då är det kanske inte läge att springa. Dagens motion blev istället en promenad från Odenplan hem till Kristineberg. Så skönt. Temperaturen var helt perfekt för en promenad. 

Konstigt vad fort det kan svänga - för när jag gick in och läste min email hade en kär bekant från Norrland hört av sig. :-) och det gjorde mig glad! Jag tänker på dig också!!! Kramar!! ;-)
Ha en underbar kväll!!