Lördagsfunderingar
Jag är född på 60-talet, och växte upp på 70-talet. Som tonåring formades jag på sjuttiotalet. Mycket i samhället var då helt annorlunda.
Jag växte upp i ett radhusområde norr om Stockholm. Där var husen antingen röda eller gula, inuti såg mina kompisars hus i stort sett likadana ut som mitt eget. Visserligen hade en del byggt in och byggt ut förrådet/garaget. På garageuppfarten stod det antingen en Volvo, en SAAB och ibland en Volkswagen. Pengar pratades det aldrig om, löner diskuterades aldrig. Det var nästan fult att visa att man hade pengar. Alla skulle ha det likadant. Alla gick i samma skolor. Ingen kunde välja. Nej, staten valde åt mina föräldrar.
Min generation reagerade mot allt detta, för vi ville ha valfrihet. Vi vill skapa våra egna liv. Vi vill inte att staten skulle styra våra liv. Jag tror att det är det som gör att de borgerliga är så starka just i min generation. Vi protesterade mot allt det gråa, tråkiga, likformiga och inskränkta.
Idag bor mina föräldrar kvar i samma radhusområde. De har bott i samma hus i exakt fyrtio år. Under dessa år har det förändrats mycket. Idag är alla hus olika, en del är fortfarande röda, en del är fortfarande gula, men det finns också blåa och vita hus. Många nyinflyttade har blåst ut husen och renoverat dem. På garageuppfarterna finns det fortfarande Volvo och Saabs. Men det finns också många SUVs, BMWs, Toyota, Nissans och många familjebussar. Det är inte längre fult att prata pengar. Överallt framhålls det individuella.
Jag tror att mitt gamla radhusområde ger en bra bild om vad som hänt med Sverige under dessa fyrtio år. Mycket är postivt, men en del har gått för långt. Ibland kan jag känna att pendeln gått för långt och att dagens samhälle saknar empati, omtanke och medkänsla. Vi bryr oss för mycket om oss själva. Vi bryr oss inte så mycket om omgivningen. Personligen tror jag att dagens ungdomar börjat upptäcka detta och kommer reagera mot en del saker. Det är nog det som vi ser i dagens opinionsmätningar med Socialdemokraternas starka ledning.
Vad tycker ni??
Jag växte upp i ett radhusområde norr om Stockholm. Där var husen antingen röda eller gula, inuti såg mina kompisars hus i stort sett likadana ut som mitt eget. Visserligen hade en del byggt in och byggt ut förrådet/garaget. På garageuppfarten stod det antingen en Volvo, en SAAB och ibland en Volkswagen. Pengar pratades det aldrig om, löner diskuterades aldrig. Det var nästan fult att visa att man hade pengar. Alla skulle ha det likadant. Alla gick i samma skolor. Ingen kunde välja. Nej, staten valde åt mina föräldrar.
Min generation reagerade mot allt detta, för vi ville ha valfrihet. Vi vill skapa våra egna liv. Vi vill inte att staten skulle styra våra liv. Jag tror att det är det som gör att de borgerliga är så starka just i min generation. Vi protesterade mot allt det gråa, tråkiga, likformiga och inskränkta.
Idag bor mina föräldrar kvar i samma radhusområde. De har bott i samma hus i exakt fyrtio år. Under dessa år har det förändrats mycket. Idag är alla hus olika, en del är fortfarande röda, en del är fortfarande gula, men det finns också blåa och vita hus. Många nyinflyttade har blåst ut husen och renoverat dem. På garageuppfarterna finns det fortfarande Volvo och Saabs. Men det finns också många SUVs, BMWs, Toyota, Nissans och många familjebussar. Det är inte längre fult att prata pengar. Överallt framhålls det individuella.
Jag tror att mitt gamla radhusområde ger en bra bild om vad som hänt med Sverige under dessa fyrtio år. Mycket är postivt, men en del har gått för långt. Ibland kan jag känna att pendeln gått för långt och att dagens samhälle saknar empati, omtanke och medkänsla. Vi bryr oss för mycket om oss själva. Vi bryr oss inte så mycket om omgivningen. Personligen tror jag att dagens ungdomar börjat upptäcka detta och kommer reagera mot en del saker. Det är nog det som vi ser i dagens opinionsmätningar med Socialdemokraternas starka ledning.
Vad tycker ni??
Kommentarer
Trackback
