Sitter och dricker ett glas vin och filosoferar kring livet. Det är i alla fall inte rättvist, när någon ligger så tycks det vara fritt fram att slå och trycka ner honom ännu mer. Idag trodde jag att jag skulle få stöd från ett visst håll, men det fick jag inte. Snarare tvärtom! Så ikväll känns det oerhört ensamt och som om ingen alls stödjer mig...Ni som trots allt gör det behöver inte känna er träffade.

Någon klokt har sagt att livet är som golfbollens. Det består av en jävla massa hårda slag och plötsligt så ligger man där i ett hål. Fördelen för golfbollen är att oftast plockar någon upp en ur hålet...Frågan är vem som plockar upp mig?

Sov gott!!