efter att ha sett filmen World Trade Center av Oliver Stone. En film som verkligen grep tag i mig, Usch så otäckt det måste ha varit i New York den där fruktansvärda, hemska september-dagen och dagarna efteråt. När jag såg Nicolas Cage kämpa i ruinerna en av världens högsta byggnader kom minnena och känslorna tillbaka.

För två veckor innan hade jag varit på bröllop i New Jersey. Min bror gifte sig med sin K. Söndagen den 25 augusti - det var dagen efter bröllopet - var vi upp i baren Windows of the World tillsammans med brorsan, svägerskan och deras kompisar. Vi satt vid ett fönsterbord, njöt av den fantastiska utsikten och drack drinkar. Jag har mycket bilder från den kvällen.

Jag åkte hem från USA knappt en vecka senare. Min sista semester-vecka tillbringade jag i fjällen. Jag började arbeta igen Måndagen den 10 september. På tisdagseftermiddagen den elfte satt jag på arbetet och tyckte att livet var lite trist. Ja, som det alltid känns att börja arbeta efter tre veckors semester. Vid kvart i tre på eftermiddagen sade Henric, min kollega - ett plan har flygit in i WTC. Jag minns min första tanke - va, det är inte möjligt. Det kan ju var riktigt allvarligt. Sedan försökte jag gå in på Expressens, DN, SVD och CNN's hemsida för att få information. Allihopa låg nere. Jag minns att jag ringde en av mina kollegor som arbetade som aktiemäklare. Där fanns det CNN. Jag minns hans ord - Det är surrealistiskt, det är som att se en actionfilm - Tornet brinner för fullt och det är ett stort hål längst upp i huset. På den tiden arbetade min kusin i huset mitt emot WTC. Han bodde då i Brooklyn med utsikt över de två tornen. Det och att han är så morgontrött kan ha räddat livet på honom. För när han var på väg till arbetet så såg han det andra planet flyga in i WTC. Då valde han att stanna hemma.   

På den tiden bodde brorsan och hans nyblivna fru i San Francisco. Där var klockan bara 5-6 på morgonen. Jag väckte faktiskt dem när jag ringde och berättade för dem. Jag frågade brorsan om han inte skulle stanna hemma idag? Sedan minns jag att jag ringde min chef och frågade om det var OK att jag åkte hem.  Det var det. Dum som jag var åkte jag ensam hem till min lägenhet och satte mig att titta på BBC Worlds och CNNs nyheter. Bilderna som där mötte mig glömmer jag aldrig. Det var fruktansvärt. Jag minns att jag vid sju ringde mamma och pappa och bad dem att hämta mig. Jag ville inte var ensam! Sedan sov jag hos dem. Det var några oroliga timmar innan vi fått tag i alla släktingar i New York. Julen 2001 firade jag i New Jersey med brorsan. Då luktade det fortfarande lite bränt och konstigt på Södra Manhattan.

Vet ni att jag vet faktiskt inte var jag har bilderna från den kvällen i WTC. Jag vet dock att jag aldrig orkat att titta på dem. Förmodligen liggar de nerpackad i en låda i förrådet! I ett svagt ögonblick sade jag till brorsan att jag kommer aldrig glömma vilket år ni gifte er på grund av elfte september. Brorsan blev nog lite störd och frågade:

- Varför tänker du inte tvärtom??

Det var en hemsk dag och jag ångrar att jag tittade på WTC-filmen, kommer jag få mardrömmar inatt??  

Sov gott!!