livet tufft. Jag går igenom en kris.

Jag försöker vara stark, försöker att se möjligheter och försöker att inte att ta på mig skulden för att det blivit som det blivit. Men jag ska vara ärlig och säga att jag misslyckas totalt. Imorse vaknade jag av att jag grät i drömmen och med en enorm huvudvärk.

Jag önskar inte min värsta fiende att behöva gå igenom samma sak som jag gör just nu. Tyvärr har detta inneburit att jag har väldigt svårt att lita på människor. Gudarna ska veta att jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så ledsen, ensam och övergiven som jag gör just nu. Tyvärr känns det som om det är väldigt få som stödjer mig. Nej, tvärtom känns det som om folk struntar i mig. Ungefär som om jag får skylla mig själv. Klart att det finns undantag - och ni vet vilka ni är. Jag vet också att det inte hjälper att älta saker och ting, att gräva ner sig. Men min energi är just nu totalt borta. Gubben är nog väldigt nära att bli utbränd. Tyvärr innebär förkylningen att jag heller inte kan träna. Vanligtvis brukar jag avreagera mig när jag tränar och det har jag inte kunnat göra ordentligt på 2-3 månader. Det gör inte mitt humör bättre. När jag blir frisk ska jag satsa allt på att göra ett bra Stockholm marathon. Hoppas kunna börja träna nästa vecka.

Vad händer idag? Jag ska försöka städa lägenheten. Försöka att tänka på annat. Hoppas att er söndag har startat bättre!!