Fullt ös från första början. Blåssektionen skapar ett oerhört tryck direkt.

"Kom igen Lena"

Håkan går ner på knä med Magnus, Brasse och Eva på storbildskärmen bakom sig. Taket lyfter.

"Saknade te havs"

Håkan knäböjer inför publiktrycket, men den här nya seglatsen låter fortfarande lite... invecklad.

"13"

 Big Star-covern är ett av Håkans roligaste livejam, men alltjämt ett jam.

"Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din"

Underbar boogiepop som exploderar i regnbågens alla färger igen och igen - och igen (samt igen).

"Mitt Gullbergs kaj paradis"

En helt sinnessjuk publikfriare. Låter som en VM-final i fotboll, komplett med tjutande pipor.

"Klubbland"

Magnifik discboll med ett lika stort och pulserande hjärta som beat. Publiken får sina funkiga fiskar friterade.

"Jag vet vilken dy hon har varit i"

Är den verkligen ny? Den låter som en vacker men gammal och skitig schlagerklassiker.

"Hurricane Gilbert"

Kärleksballaden till Håkans gitarrist får publiken att skrika och Gilbert själv att, bokstavligen, trilla omkull i finalen.

"Jag har varit i alla städer"

Episk rock'n'roll med hela sjumannabandet på tå. De verkar ha jättelånga supertår.

"Magiskt, men tragiskt"

Gitarrintrot sätter tonen - och den är HÖG. Indienostalgi med superblås som är, ähum, helt jävla magisk.

"Shelley"

Gbg-goth plus med västkustindie lika med kraftfull och svettig rock'n'roll.

"Gårdakvarnar och skit"

Framför videoskärmens fullmåne ylar sig Hellström igenom en ballad som numera verkar utspela sig på E Street.

"Tro och tvivel"

Ljuvlig knegarboogie som samlar så stark allsång och så många högljudda explosioner att det nästan svartnar för öronen.

"Ramlar"

Ja, vi har hört det här skenande tåget förut. Nej, vi kan inte tröttna på den här överkörningen. 18 000 händer i luften säger allt.

"En midsommarnattsdröm"

Den knarkproggiga resan genom Göteborg låter som en spikrak väg till himmelen i sin nya soulkostym...

"Kärlek är ett brev skickat tusen gånger"

 ...och hur många gånger har han inte skickat den här rakt upp i skyn? En magnifik blues.

EXTRANUMMER:

"Nu kan du få mig så lätt"

Stefan Sporsén på piano. Håkan Hellström på sång. Och sen kommer bandet in i sista refrängen och grandios rock uppstår.

"För en lång lång tid"

Håkan snurrar upp Hovet i det blå igen. Fansen ser ut att svaja av lycka.

"Känn ingen sorg för mig Göteborg"

Lyckoruset. Publikfesten. Konfettiregnet. Allsången. Knock-outen.

"River en vacker dröm"

Ett medryckade tillkvicknande efter föregående käftsmäll.

"Du är snart där"

En indiegospel som låter som om den funnits i psalmboken i 100 år. Majestätisk men ändå rörande.

"Vi två, 17 år"

Nästan två och en halv timme har gått. Publiken är helt slut. Håkan skickar med dem en sista visa att hålla om på vägen hem