Ni skall veta att Lilla Englas öde berört mig väldigt djupt.

Det känns så otroligt hemskt och overkligt att veta att en man kan vara så kall, okänslig och grym mot några av sina medmänniskor. Att någon kan vara så känslokall, grym och hemsk mot ett barn, en liten 10-årig flicka. Hur fungerar man, ja, var någonstans gick det snett? Det sägs ju att det är nära mellan kärlek och hat. Det sägs ibland att kärlek och sexualiteten är något av de finaste vi har. Men är den det? För det verkar som om den också kan vara det absolut grymmaste och hemskaste vi har - Att den är något som kan göra oss till veritabla monster. 

Mina tankar är idag hos monstrets bror, svägerska och hans brorsbarn. Det måste kännas fruktansvärt för dem. Hur känns det för dem att möta människor? För de är faktiskt helt oskyldiga -  jag hoppas att även de får krishjälp. Det är en väldig tur för monstret att hans föräldrar är döda sedan några år. Så att de slipper uppleva detta. För tänk er att leva med vetskapen att deras egen lille son gjort något så bestialiskt.

Vi svenskar får aldrig glömma lilla Engla. Men vi får heller aldrig glömma att ta vara på varandra. Vi får aldrig glömma att lyssna och hjälpa en av våra medmänniskor om vi märker att något är fel, väldigt fel. Hur hemskt det än kan vara. Det här monstret är psykiskt sjukt och borde fått hjälp av samhället långt tidigare. Det fanns många signaler att något var allvarligt fel och att han behövde vård. Ändå gjordes inget, frågan är varför inte det? Förmodligen för att det saknades resurser och pengar att verkligen hjälpa. Annat prioriterades, det var kanske för dyrt. Jag tycker att det är hög tid att vi lägger mycket mer pengar och resurser på att hjälpa psykiskt sjuka människor.  Vi borde satsa på att bygga ett med mänskligare samhälle, ett samhälle där vi har tid och råd att bry oss om folk som far illa. När jag växte upp på sjuttiotalet var det fult att visa att man hade pengar, alla skulle vara lika. Idag har pendeln gått för långt åt andra hållet. Rika bor i Bromma och Djursholm, Invandrare och fattiga bor i Botkyrka, Tensta och Rinkeby. Rika barn möter rika barn, fattiga barn möter lika sinnande barn. Ibland undrar jag vart världen är på väg någonstans. Utvecklingen skrämmer mig!!!

OK, det här inlägget kanske var en del svammel, lite ogenomtänkt och lite svårt att följa. Men jag behövde skriva av mig mina känslor!!!

NU skall jag äta en god middag....