Det känns tomt ikväll.

I ett halvår har jag sett fram emot konserten på Ullevi. I lördags var det nog ett av mitt livs underbaraste kvällar.

På dagen sken solen, det var cirka 23 grader i luften. I bilen ner spelade vi Bruce Springsteens liveplattor. Efter att checkat in på hotellet begav vi oss ner till Trädgårdsföreningen. För ett par öl och känna på atmosfären. Där spelade ett coverband Springsteenlåtar. Bland annat Hungry Heart. Vid 20-tiden promenerade vi mot Ullevi. Folkfesten var enorm. Spänning och förväntan i luften. Från våra platser på läktaren hade vi en fantastisk koll på vad som händer på scenen. Strax före 21 började ståplats tröttna och försökte få in bossen lite tidigare. Han spelade lite svårflirtad och strax efter tio över nio drog han igång de först ackorden till Night  från Born to Run. Äntligen tänkte jag. Som fjärde låt spelade han Hungry heart. Woooow tänkte jag. Direkt efter spelade han Summertime Blues. Det var gåshud då Clarence Clemons sjöng Its no cure for the Summertime Blues... Och det var andra gången han spelade den låten i år. Andra höjdpunkter var Waiting for a sunny day, I'm on fire, Drive all night, Badlands, Thunder road, Born to run och på slutet American land och Tvist and shout.

Då var jag i sjunde himlen, och äntligen var mina hjärnspöken borta. För jag har alltid längtat och suktat efter att få uppleva Bruce på Ullevi. Ända sedan min Mor nekade mig att åka ner 1985 har drömmen funnits. Och nu är den sann, jag har upplevt Bossen på Ullevi.  Woooooow. 

Men hur botar man Bruce abstinens?? Just nu gör jag det genom att kolla på Sveriges Springsteen, Ulf Lundell. Club Zebra från 2002. Fantastiskt drag på publiken när han spelar S:A Monika och Jag har jobbat för hårt. 

Nu har jag en dröm att få uppleva Ulf Lundell på Ullevi. Det vore något!!

Tack Göteborg, Tack Bruce, tack E-street Band och tack Ullevis underbara publik. Lördagskvällen kommer jag bära med mig hela mitt liv!