När jag vaknade på påskdagen och tittade på termometern så visade den på kalla minus 26 grader. Brrrr, så kallt tänkte jag! Men det var en strålande morgon. En klarblå himmel, några centimeter nysnö, rimfrost på träden. Jag tänkte kan det bli vackrare än så här?

Innan dagens skidåkning var jag tvungen att flytta från sängkammaren och flytta in i barnrummet. Mamma och pappa väntades upp samma kväll. Jag skall erkänna att jag städade lite också.

Men vid 11-tiden började vi göra ordning matsäcken till dagens tur. Den bestog av några mackor, blåbärssoppa, en myhrbulle, en flaska saft och lite luffargodis. Målet för turen var Storvigelns topp. Den är 1561 meter över havet och ligger i Norge. Redan på vägen ner mot skidboden kändes den bitande kylan i kinderna. Jag insåg att det kommer bli kallt på fjället idag.

För att forbättra oddsen att nå toppen beslöt jag mig för att starta turen med att lifta med en av Hamras liftar. Även i liften kändes kylan och humöret sjönk. När jag tog de första stavtagen på fjället var klockan kvart över tolv och en iskall motvind gjorde att toppen kändes ganska avlägsen. Jag tänkte att det går kanske inte idag heller. Men jag har jobbat mycket med mental träning och tänkte: Ge inte upp, dela upp turen i småetapper. Första målet blev att nå Bolagskammen och njuta av den fria utsikten mot Storvigelns topp. Men oj så kallt det var på vägen dit! En kall, hård blåst bet i kinderna. Väl på bolagskammen såg jag Vigelns raststuga i dalen mellan Storvigeln och en okänd topp. Just stugan blev mitt nästa mål.   
 
I fjälldalen mellan Bolagskammen och Storvigeln ligger det en sjö som heter Bolagen. När jag kom ner till den hände det något konstigt. För det blev lä, och marssolen började värma. Helt plötsligt blev det behagligt. Framme vid Vigelns raststuga gjorde jag en paus. Matsäcken smakade fantastiskt i solskenet och jag kunde äta den utan att sätta på mig skidhandskarna.  När jag började att skida igen var klockan kvart över två,  jag tänkte att nu när jag är så nära så går jag mot toppen i en timme till, sedan vänder jag... Efter en timme var jag nästan uppe vid passet, vid Vigelns rastskydd. Jag såg toppen. Just här började det kännas att möjligt att nå den. 

Prick klockan 16:15 stod jag på toppen. Jag njöt av den helt fantastiska utsikten.  I väster ser man de norska fjällen, i sydväst ligger Söln och den norska sjön Femunden. I söder finns Dalafjällen och sjön Rogen. I Öster njuter man av  Sånfjället och alla "hemmafjällen". Bland annat Rödfjället, Vättafjället,  Lillfjället, Anafjället, Funäsdalsberget, Skarvarna, Hamra, Skenören.  I Nordost och i norr ligger Helags, Sylarna och Skarsfjället . Till sist ligger de Norska Skardalsfjella. Vilken känsla. Helt underbar!

Här kommer några dåliga bilder från min mobil.



Jag på toppen:-)

Färden hem till Hamrafjället gick i samma spår och klockan 18:30 satte jag nyckeln i lägenheten. Gissa om jag var trött... Gissa om saften smakade gott... Gissa om bastun var underbar... Gissa om ölen smakade gott...Gissa om Gulaschsoppan smakade mumma... Gissa om jag sov gott! 

Nu har jag varit på Stovigelns topp både på sommaren och vintern! WOOOOOW