(Obs, allt detta är fiktion, en dröm)

Det är mitten på april. Kung Vinter börjar släppa greppet om Stockholm. Jag har precis varit i fjällen och laddat batterierna. Klockan är strax före nio, jag sitter på arbetet. Mina fingrar vilar på tangentbordet, de är redo för strid. Jag ser sekunderna ticka iväg. 

Precis klockan nio släpps biljetterna till sommarens två (tre?) konserter med Ulf Lundell.

På presskonferensen för någon vecka sedan sade rockungen att  i sommar orkar jag inte åka runt Sverige. Nej, I år får fansen åka till mig. Jag planerar att spela på Ullevi lördagen den 1 Augusti samt på Råsunda Fotbollstadion lördagen den 8 augusti. Om dessa två konserter säljer bra så planerar jag också att spela på Malmö stadion den 2 Augusti. Men det bestämmer fansen.  Bandet jag har med mig kommer vara samma som på vinterturnén, dock förstärkt med blås och körtjejer. Lars Winnerbäck och Hovet kommer att värma upp publiken.

I tidningarna dagen efter skrev musikjournalisterna -  Sveriges Rockung tar sommaravsked med två/tre stora stadionkonserter i sommarsverige, kronprinsen värmer upp publiken.

Så den första augusti sitter jag på Ullevi, dryga året efter Springsteen-konserten. Gud är på sitt allra bästa humör. Det är 25 grader i luften och en klar varm tropisk kväll.  Ullevi är fullt till sista plats och strax efter klockan 21 stiger jublet mot natthimlen, ridån dras i sär och de första riffen i Omaha dånar ut över Ullevi!!.
 
Jag sluter ögonen och tänker äntligen!!!

Lördagen efter är jag tillbaka i Stockholm, på Råsunda och upplever samma sak igen!

Ja, det här är en vacker dröm, men förmodligen bara en dröm. Men alla stora saker har alltid börjat med någon som vågat drömma.