Michael Jackson Memorial på staples center, på något sätt är det både sorg men också lite fest. På TV-skärmen åkte en bilkortege med Michael Jackson kista mot Staples Center.  Sedan var det sorgligt att se kistan med alla blommorna framför scenen. Visst gav det mycket känslor.
 
Har jag några personliga minnen? Bland annat minns jag hur glad jag blev på studentfesterna 1983 när Billie Jean spelades - jag rusade upp på dansgolvet. Jag minns hur lycklig jag var när jag fick tag på biljetterna till hans konsert på Stockholms stadion 1992. På den tiden arrangerade Televerket en telefonkö. Så fort EMA-Telstar publicerade ett konsertdatum ringde man ett telefonnummer som arrangerade kön. Sedan ringde de upp när det var sin tur! Jag minns att jag kom på 175 plats eller något liknande. Det var tider det.

Av själva konserten minns Black or white och Billie Jean och Rocket man förstås!! Idag är jag glad att jag fick uppleva Michael live.

Just nu i Stockholm:


Edit: Jag tyckte det var lite smaklöst när Faster Janet säger till sin 11 åriga gråtande brorsdotter, Paris - Speak up darling. Dessutom tyckte jag att det var lite patetiskt med Pappa Joe på scenen sjungande under We are the world. Annars tyckte jag att det var en vacker ceremoni. Men visst var det fortfarande mycket Showbiz. Som Hollywood säger The show must go on.
För att smälta detta: