Ja, det blev precis som jag trodde. En till last i livet...
Man kan säga mycket om mig, men särskilt karaktärfast är jag inte. Envis, jo det kan man nog lugnt säga:) Mitt motto är: det bästa sättet att hantera en frestelse, ja, det är att falla för den.

Idag har jag fått nys om en tjej som jag var oerhört förtjust i under mina gymnasieår. Jag minns att jag en gång krockade på vägen hem till henne. Pappa var inte glad, men jag vill inte åka hem med bilen. Nej, jag skulle ju hem till henne med stort H!! Hmmm, jag undrar om hon minns det??

Människor omkring mig säger att när man börjar se tillbaka på livet och minnas, ja, det är första tecknet på att man börjar bli gammal! 
Nu väntar strykbrädan!!