I år fyller jag fyrtiosju år. Det låter verkligen gammalt. Jag fattar det inte, hmmm, vart har alla åren tagit vägen? Inombords känner jag mig fortfarande inte ett dugg äldre än 25-30 år... Det är konstigt och faktiskt är det så att jag har bara 18 år kvar till pension. Och bara tre år kvar tills jag fyller 50 år. Det känns som om det var igår jag firade fyrtio. 

1983 tog jag studenten på ekonomlinjen vid Rudbeckskolan i Sollentuna. 1985 gjorde jag lumpen vid F16 i Uppsala som väderbiträde. År 1992 eller 1993 tog jag en civilekonomexamen vid Uppsala universitet. Hösten 1996 studerade jag engelska i London. 1997 anställdes jag på en av Sveriges största banker. År 2000 blev jag privatrådgivare. år 2001 blev jag licensierad privatrådgivare. Det är snart tio år sedan. Ibland undrar jag vad jag egentligen åstadkommit i mitt yrkesverksamma liv. Ofta känns det som om alla andra gjort så mycket mera. Men om jag tittar tillbaka så har jag faktiskt gjort en hel del, arbetat på personalavdelningen, på emissionsavdelningen, som assistent till institutionsmäklarna, som kassör på bankkontor, som account manager på bankens utländska värdepappersavdelning och nu som privatrådgivare. Dessutom har jag under ett par år på nittiotalet arbetat på Bankgirot, SPPs kassafunktion och på Sollentuna kommun. Då arbetade jag också med Stockholm Water festival, tennistävlingen Stockholm Open och golftävlingen Scandinavian Masters. Så visst har jag gjort en hel del olika saker i yrkeslivet. Ändå har jag aldrig känt mig riktigt trygg någonstans där jag arbetat. En osäkerhet har alltid funnits där. Den finns där fortfarande. Konstigt. Jag är ofta oerhört kritisk mot mig själv. Kort sagt jag har svårt att berömma mig själv och vara nöjd. Men nu kan jag faktiskt säga till mig själv att jag är en duktig privatrådgivare. Att jag har den erfarenhet som krävs. Det är en härlig känsla. Men det har tagit tio år. 

Nu ska jag läsa några kapitel i den här!!
 
Stockholm just nu:

Cellphones are ringing in the pockets...