Idag är det Stockholm Marathon. Meningen var att jag skulle stå på Lidingövägen just nu: men för andra året i rad har jag tvingats att lämna återbud. Jag har inte känt mig hundraprocentig de sista veckorna. Det är magen som protesterat när jag sprungit mer än en mil. Trist. Men nu siktar jag på halvmaran den elfte september. Då ska jag stå på startlinjen. Just nu sitter jag på balkongen och bara slöar, borde väl egentligen städa, men hur kul är det?

Kloka ord:

Ett skepp är tryggast när det ligger i hamn, men skeppet är inte byggt för det:

Nu ska jag kolla på Maran!!