Idag är det precis två år sedan:

Nu är jag tillbaks i Sverige. Det känns så där. Visst var det en upplevelse att springa New York Marathon. Men jag undrar om resans vackraste ögonblick ändå inte var på söndagkvällen när jag och min femåriga brorsdotter kollade på Princess Diary. Då hon lade sig på mitt bröst och somnade nästan direkt. Det var en otrolig känsla, både att ha klarat loppet och att vara så nära min brors/guddotter.

MEN, Tiden blev ungefär en halvtimme sämre än vad jag hoppats på. Den blev 5 timmar 11 minuter och 25 sekunder.
Det gav mig platsen 31508. Hur många som kom i mål? 37.750 löpare.







Lugnet före stormen. Oj vad skönt det var att nå hit!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0