En härlig tjej och så vacker:


Hon fick mig att glömma bort ABBA:)

Det här får mig att minnas Globen 2004!! Så här stod det i SVD:

"Shania Twain är omstridd i countryvärlden. Hon var med om att initiera 90-talets våg av countrydoftande popmusik, med tyngre komp än någon annan countryartist, och i Nashville har hon aldrig riktigt erkänts. Ändå är hon idag mer country än sångerskor som Faith Hill och LeAnn Rimes, som båda tycks ha tagit steget definitivt över till pop- och mainstreamscenen. I Shania Twains musik finns ändå tydliga stilmarkörer som ofta växer till att bli musikaliska betydelsebärare.När hon för första gången står på en svensk scen, inför ett i det närmaste fullsatt Globen, tar hennes tre fiddlers rentav över showen. De ger flera av sångerna en keltisk touch, med sina tungt suggestiva linjer, ett drag som blir än tydligare live än på skiva. De ger även musiken ytterligare ironisk accent, som i ”Don‘t be stupid” där den ungflickskaxiga texten lyfts fram av irländska dansrytmer filtrerade genom ett riff lånat från Slade, av alla.På scen lever Shania Twain också mer konsekvent upp till countrys publikethos än någon annan artist jag sett. Countryn vårdar sina fans, och Shania Twain skriver otaliga autografer medan hon sjunger, hon väntar inte ens till solona, hon delar ut kramar, och hon sjunger balladen ”The woman in me” framför ett ungt par långt upp på läktaren. Det handlar naturligtvis, liksom den utdragna introduktionen av bandmedlemmarna, om ett ohöljt publikfrieri, men det rymmer också en otvetydig charm.Och det understryker att Shania Twain vill legitimera sin stilintegration inför ett countryetablissemang som av hävd har svårt att klara balansgången mellan det konstnärliga och det kommersiella.

 Musikaliskt sönderfaller konserten i två delar. I sina mer rastlösa pop-ditties, som ”Up!” och ”I‘m gonna getcha good!” från den senaste skivan, reducerar Shania Twain bandet till leverantör av tunga rytmer och överdrivet markerade riff. Ljudbilden blir ihålig, en ansamling av tomt ekande bakgrunder. Då blir också de många utropstecknen i Shania Twains titlar signifikativa. Sångerna blir till utrop, stilfullt punkterade av en abrupt uppskruvad avslutning.Men så fort Shania Twain drar ner tempot, eller framför en sång med tydligare melodilinjer, nyanseras uttrycket. Det blir bättre integrerat, och musikerna får även utrymme för mer personligt profilerade inpass.Då överraskas jag också av hur många starka melodier det finns i Shania Twains katalog. De österländska effekterna i ”Ka-Ching” må vara kitschiga, men de skapar också en ögonblickets oemotståndliga magi. I balladen ”Forever and for always” uppnår Shania Twain en närhet, en innerlighet, som borde vara en omöjlighet i en lokal som Globen. Men då blir också fördelarna med den runda scenen uppenbara. Trots den storvulna inramningen skapar Shania Twain en intim stämning, en känsla hos publiken att hon sjunger just för dem, eller för var och en i publiken.Den känslan förmedlar hon även i mer melodiösa up tempo-låtar som ”C‘est la vie”, som lånar åtskilligt från ”Dancing queen”, och hennes signaturmelodi ”That don‘t impress me much”.En konsert med Shania Twain blir en kluven upplevelse. Där finns en omutlig professionalism, och Shania Twain har en utmärkt röst: skickligt behärskad och med en omisskännlig karaktär i sin milda raspighet. Där finns laddade ögonblick, när de starka sångerna får tala. Men där finns också alltför långa stunder av tungt malande tomgång, där det mest handlar om att driva upp stämningen, sjok av ljud där den svettiga intensiteten blir ett självändamål.Att många av låtarna avslutas med fyrverkerieffekter är följdriktigt. Shania Twain och bandet arbetar sig upp till en kulmen, och fyrverkerierna blir en visuell motsvarighet till låttitlarnas många utropstecken. Och när hela konserten, i andra extranumret, avrundas med ett längre fyrverkeri, konfettikanoner och vilda ljuseffekter blir det en nog så talande kulmen. Att Shania Twain då uppträder i en svensk landslagströja gör inte saken sämre. I sådana stunder handlar det om enastående familjeunderhållning"

I vilket fall som helst så tyckte jag att det var bra, och ser gärna att Shania kommer tillbaks!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0