Ja, nästan precis på klockslaget en vecka efter, monstret börjat massakern på Utöja, så samlades tusentals människor på Sergels Torg, för att säga nej till våld, visa medmänsklighet och visa att Norges sak är vår. Minnesstunden arrangerades av SSU och de övriga politiska partiernas ungdomsförbund.

Det värmde hjärtat att vi var så många där.

Det var rörande och starkt att höra Sarah Dawn Finer sjunga Imagine och Moving on. Då grät jag. Däremot tyckte jag att Jonas Gardells tal var alldeles för politiskt och infekterat. Det kunde jag varit utan, även om han sade några tänkvärdheter.
Ingvar Carlsson talade från hjärtat och det var kul att se att han var still going strong.
Beatrice Ask och Mona Sahlin delade på scenen och det var minnestundens mest medmänskliga ögonblick. När Beatrice talade så märktes det att publiken bestod mest av SSU-folk och Vänstern. Hon fick inte de applåder som jag tycker att hennes värma tal förtjänade.
Mona höll ett personligt och bra tal.

Summa summarum tycker jag att det var lite för mycket politik.Jag hade hellre sett en svensk minnesstund i Storkyrkan med ärkebiskopen och statsministern som talare där vi visar att Norges sak är vår.

Men kanske är det något för den 22 juli nästa år.
Jag hoppas att den dagen ska bli lite av en Nordisk memorial day, en dag då vi är rädda om vår demokrati, minns offren och tänker på hur skör demokratin är.

Jag är trots allt glad att jag gick dit!