Idag har jag haft julafton, för jag har lyssnat Gyllene Tiders nya platta - Dags att tänka på refrängen.

 

Ända sedan 79-80 har jag varit en Gyllene Tider-fan. Deras två första plattor - Gyllene Tider och Mderna tider samt Statos Quo och The Sweet var det som fick mig att upptäcka rockmusiken. Jag älskade dessa två plattor. Puls är en väldigt bra pop-platta - men i mina öron var det inte en riktigt Gyllene Tider-platta. Istället var det Pers första solo-platta som visade tecken på vad senare skulle komma.  

 

Så jag hade stora förväntningar inatt när jag laddade ner skivan på I-tunes. Och redan i första låten Det blir aldrig som man tänkt sig sätts tonen - det här är en glamrockplatta i tidig Gyllene Tider-anda. Det är enkla rim, gittar-riff och härliga Farfisa-orgel-slingor. Kort sagt det är den uppföljare som jag alltid drömt om i dryga treetio år:)

 

Här finns många nördiga rim: vad sägs om:

 

På fyllan på hyllan som en Bob Dylan väntande på varm buljong.

 

 

 

 

En underbar popplatta från en av Sveriges största popsmeder. De enda som är större är Björn och Benny.

Jag rekommenderar den varmt!!